Rättsligt meddelande: Den här informationen är viktig, så läs noga igenom innan du fortsätter. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du vissa villkor.

DEBATTARTIKEL: Vi kan leda utvecklingen mot en grön finansmarknad

Det saknas inte brist på investerare, utan bra projekt som söker grön finansiering. Sverige har chansen att leda utvecklingen mot en mer hållbar finansmarknad, skriver Göran Färm, ordförande i Kommuninvest ekonomisk förening.

Regeringens framtidsminister Kristina Persson (S) börjar höras i debatten när hennes analysgrupper lämnar rapporter om tunga ämnen. Häromdagen kom en på temat Grön omställning. Samtidigt som Panama-läckan skakar om världens finansmarknader finns det också en mer positiv utveckling. Den »gröna« finansmarknaden växer snabbt med nya metoder att finansiera miljöinvesteringar.

Vid en G20-konferens i London nyligen, där jag var en av de svenska deltagarna, blev detta uppenbart. Bakgrunden är bland annat ökade krav från allmänheten att deras pensionspengar och fondsparande ska investeras långsiktigt och hållbart.

Att FN och G20 har ett intresse i detta är naturligt, men signalerna från finansmarknaden drar också åt rätt håll. Svenska Kommuninvest gav nyligen ut den största gröna obligationen i Norden för att finansiera en rad svenska kommuners miljöinvesteringar. Intresset blev så stort att man fick öka volymen från tänkta 500 miljoner dollar till 600 miljoner.

Än så länge har marknaden för gröna obligationer utvecklats parallellt med den»vanliga« finansmarknaden. Inom G20 tänker man dock alltmer i banor som att hela finansmarknaden bör bli grön – från »nischmarknad« till »mainstream«.

Många pekar på att problemet i dag inte är brist på intresserade investerare, utan brist på bra projekt som söker grön finansiering. Det finns massor av pensionsfonder som vill bli 100 procent gröna, men har svårt att hitta gedigna projekt att investera i.

Det kan bero på att konceptet är nytt och inte har hittat vägen att matcha projekt och investerare. Det kan också bero på att prissättningen på till exempel gröna obligationer bygger på traditionella värderingar, att den »gröna faktorn« inte ger någon fördel. I dag kan det till och med vara dyrare att ge ut gröna obligationer jämfört med reguljära, och krångligt för dem som vill genomföra projekt att få dem godkända för grön finansiering.

Även om investeringarna och den gröna finansmarknaden utvecklas snabbt är det fortfarande relativt behoven en droppe i havet. Rapporten om Grön omställning pekar på att det krävs politiska initiativ för att mobilisera inte minst privat kapital för omställningen till ett koldioxidneutralt Sverige.

Bank of Englands chef Mark Carney menade vid Londonmötet att man måste börja utveckla globala regelverk, ett slags »Green Bond Standards«, för hur processer för verifiering, transparens, tvistlösning etc. bör se ut.

Än viktigare är kanske att utveckla en miljöpolitik som fördyrar »smutsiga« investeringar, som koldioxidskatter, vilket skulle sätta fart på de gröna investeringarna. Frankrike har gått i spetsen och kräver av pensionsfonder, försäkringsbolag och andra institutionella investerare att de måste redovisa sina »carbon footprints« för sina investeringar. Grön upphandling kan också bli ett avgörande inslag.

Både EU och medlemsstaterna behöver se över finansregelverken så att hållbara samhällsinvesteringar gynnas både ekonomiskt och vad gäller tillsyn mm jämfört med smutsiga investeringar och sådant spekulativt risktagande som skapade finanskrisen 2008.

På G20-mötet pekade flera också på att en begränsad insats av skattepengar skulle göra nytta, t ex i form av skattefördelar eller att det offentliga går in i viktiga projekt och tar vissa risker för att locka med sig investerare som normalt inte satsar i t ex infrastruktur.

Detta blir en allt viktigare fråga, där Sverige har chansen att leda utvecklingen.

 

Göran Färm, ordförande i Kommuninvest ekonomisk förening