Rättsligt meddelande: Integritet och personuppgifter. Den här informationen är viktig, så läs noga igenom innan du fortsätter. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du vissa villkor.

”Positiva besked på kort sikt – men långsiktigt finns frågetecknen kvar”

Nu på förmiddagen presenterade regeringen, med stöd från samarbetspartierna C och L, sin budgetproposition för 2021. Emelie Värja, forskningsansvarig på Kommuninvest, levererar en snabbanalys. 

Emelie Värja:

En övergripande slutsats är att denna budget, i kombination med beslut som regeringen redan fattat, tar kommunsektorn genom den akuta fasen av coronapandemin. Regeringen gör satsningar i den omfattning som krävs. Detta är mycket positivt. Att de generella statsbidragen utökas med ytterligare 10 miljarder kr för 2021 och 5 miljarder kr för 2022 gör stor skillnad. Detta ska läggas till den permanenta höjning av de generella statsbidragen på 12,5 miljarder kr som antogs i vårbudgeten. Andra större tillskott är de 5,7 miljarder kr, varav 4 miljarder kr blir permanenta, som tillförs för 2021 för äldreomsorgen samt de 4 miljarder kr som går till regionerna för 2021 respektive 2022 för hantering av uppskjuten vård. Såväl kommuner som regioner verkar på totalen, enligt våra beräkningar, kunna landa i resultatnivåer på ca 2 procent av skatter och bidrag för 2021. Det är relativt bra givet omständigheterna.

Denna slutsats bygger på att regeringen fullföljer sina utfästelser om att ersätta kommuner och regioner för covid-19-relaterade merkostnader. Där finns det ett latent frågetecken för kollektivtrafiken. Visserligen avsätts ytterligare 2 miljarder kr för att täcka upp för de omfattande intäktsbortfall som de regionala kollektivtrafikbolagen nu brottas med. Det ska läggas till de 3 miljarder kr som tidigare tillfördes för samma ändamål. Men detta räcker sannolikt inte. I så fall behöver regeringen återkomma.

En viktig satsning i budgetpropositionen är inrättandet av en kommundelegation, en ”kommunakut”, med uppgift att ge tillfälligt stöd till kommuner och regioner med särskilda ekonomiska utmaningar. Det finns goda skäl att göra satsningen. Samtidigt som kommunsektorn på det övergripande planet fortsätter att vara ekonomiskt stabil är skillnaderna över landet mycket stora. Det finns ett antal kommuner och regioner som befinner sig i en betydligt svårare ekonomisk situation än genomsnittet. En liknande kommunakut existerade i början av 00-talet. Erfarenheterna är relativt goda. Merparten av de 36 kommuner och 3 regioner som då fick stöd förbättrade i det korta perspektivet sina resultat. Å andra sidan blev de långsiktiga effekterna – i termer av planering och strukturella kostnadsminskningar – ofta betydligt svagare. En öppen fråga denna gång är om pengarna räcker till. Den avsatta finansieringen – 250 miljoner kr per år över fyra år – kommer inte att räcka långt om en större kommun/region eller flera mindre kommuner/regioner ska hanteras. En avgörande faktor är också hur delegationen kommer att utformas och arbeta. För att kunna göra reell nytta behöver den förankras väl i kommunsektorn samt bygga sina insatser på gedigen kunskap och erfarenhet.

Ett av de svagaste områdena i höstbudgeten är, tyvärr, också ett av de mest betydelsefulla: digitaliseringen. Att mer aktivt och samlat driva på den digitala utvecklingen är en avgörande nyckel till att utan att ge avkall på kvaliteten kunna genomföra de effektiviseringar som med rådande demografiska trender behövs inom välfärden. I budgetpropositionen finns förslag om att utöka stödet till bredbandsutbyggnad (ytterligare 1,4 miljarder kr för 2021 samt 500 miljoner kr för 2022 och 100 miljoner kr per år för 2023-2025), om att låta delar av en förstärkt satsning på primärvården (ytterligare 300 miljoner kr per år 2021-2022) gå till behovsstyrda digitala tjänster och ökat samspel mellan digital och fysisk vård samt om att tillföra vissa resurser (25 miljoner kr per år 2021-2022) för att förbättra mobiluppkopplingen på fjärrtåg. Utöver det är det mycket tunt. Sammantaget landar detta väldigt långt ifrån vad som nu skulle behöva göras. Det är i själva verket förvånande att digitaliseringsagendan hamnar så mycket i skymundan. Som Välfärdsekonomerna tidigare konstaterat är det nu ett perfekt läge att i stället göra ett kraftfullt digitaliseringslyft. I en sådan reform skulle regeringen, i dialog med kommunsektorn, ta ledningen i att (1) bygga en enhetlig digital infrastruktur, (2) skapa en långsiktig investeringsplan för digitaliseringen i kommuner och regioner, (3) etablera en sammanhållande ”task force” med uppgift att bidra till utvecklingen av enhetliga digitala tjänster för alla delar av välfärden samt (4) ge digitaliseringsmyndigheten DIGG kapacitet att aktivt och substantiellt kunna stötta kommuner och regioner. Ett lyft av detta slag skulle kunna skapa bättre kommunala verksamheter och samtidigt ge omfattande effektiviseringsvinster.

Ett generellt problem i höstbudgeten är också att den inte är särskilt gedigen i det långsiktiga perspektivet. Många av satsningarna, som drar mycket stora resurser, görs på 1–3 års sikt. Det är naturligtvis rimligt att regeringen fokuserar på att reda ut coronapandemin. Men att göra det utan att även titta noggrant på den långsiktiga ekonomiska hållbarheten är inte optimalt. När det gäller kommunsektorn är stabilitet och hållbarhet bortom 2021–2022 ett besvärande frågetecken. Regeringen har pekat på att det finns ett mycket stort finansieringsgap för välfärden till 2026. Men man gör inte särskilt mycket för att klargöra hur detta gap ska kunna slutas. Här blir det viktigt att kommuner och regioner nu tar sitt ansvar och använder det utrymme som skapats för att göra investeringar som minskar kostnaderna i framtiden.