SKR presenterade idag sin andra ekonomirapport för året. Emelie Värja, forsknings- och utbildningsansvarig på Kommuninvest, gör en snabbanalys av rapporten och läget i kommunsektorn.
Vart är den ekonomiska utvecklingen på väg?
– Resultaten i kommunsektorn blir starka i år och ser ut att bli stabila även under 2021.
Enligt enkäter som gjorts med ekonomichefer och -direktörer verkar det övergripande resultatet för 2020 landa på ca 30 miljarder kr, motsvarande ca 5 procent av skatter och bidrag, för kommunerna och på ca 9 miljarder kr, motsvarande ca 3 procent av skatter och bidrag, för regionerna. Det är mycket höga siffror.
För att klara 1 procent av skatter och bidrag, vilket ligger som beräkningsgrund i SKR:s modell, behövs inga extra tillskott förrän 2023. Det är en betydligt ljusare bild än i ekonomirapporten från april.
Huvudanledningen till de positiva siffrorna är statens insatser. Regeringen har utökat statsbidragen till kommunsektorn och har även, genom bredare åtgärder som exempelvis korttidspermittering, bidragit till att minska pandemins negativa effekter på skatteunderlagstillväxten.
Innebär det att allt är under kontroll – att kommunsektorn ”klarat krisen”?
– Kortsiktigt är läget under kontroll. Men på längre sikt är det mer problematiskt. Vi får inte glömma den långsiktiga hållbarheten.
SKR bedömer att lågkonjunkturen håller i sig fram till 2024, att det reala skatteunderlaget har en negativ tillväxt under 2021 och att jämviktsarbetslösheten ökar från 7 till 7,5 procent. Det är mindre goda nyheter.
Det är också så att de utmaningar som fanns före pandemin, inte minst den demografiska utvecklingen, fortfarande finns kvar. Att andelarna yngre respektive äldre i befolkningen ökar, samtidigt som andelen i arbetsför ålder minskar, kommer att sätta allt hårdare press på kommunsektorns ekonomi.
Statens insatser under pandemin gör att statsskulden ökar ordentligt. Med en strikt tolkning av det finanspolitiska ramverket kommer den offentliga skuldsättningen än en gång att behöva arbetas ner. Detta kan leda till att resurserna minskar för att bl a klara av att hantera demografin. Att kommuner och regioner har stora investeringsbehov, och sannolikt kommer att behöva låna mer, går ju i motsatt riktning.
Långsiktigt är kommunsektorns ekonomiska kalkyl i själva verket inte särskilt enkel att få ihop. Därför gäller det att använda det ekonomiska manöverutrymme som nu uppstått till att göra investeringar och andra satsningar som i det längre perspektivet ger ökad effektivitet och sänkta kostnader.
I viss utsträckning tycks kommunsektorn ha påbörjat den omställningen. Historiskt har kostnaderna ökat mer än de demografiskt betingade kostnadsökningarna. De senaste åren har detta förändrats. Nu ligger kostnadsutvecklingen under eller i nivå med de demografiska kostnadsökningarna. Detta är i grunden sunt och tyder på att åtgärder verkligen vidtas för att möta de långsiktiga utmaningarna.
Så långt har vi tittat på den generella bilden. Hur mycket varierar de ekonomiska förutsättningarna över landet?
– En hel del. SKR har gjort en intressant analys av verksamhetens resultat fördelat på befolkningsstorlek. Resultatet delas upp mellan sådant som är hänförligt till verksamheten, exklusive rea- och exploateringsnetto, och sådant som utgör rea- och exploateringsnetto. Analysen visar att de mindre kommunerna, exklusive rea- och exploateringsnetto, de senaste åren har haft de klart bästa resultaten per capita. De större kommunerna, där förutsättningarna för markförsäljning och goda vinster i bolagssektorn är bättre, har tvärtom levererat svaga resultat per capita när man bara ser till själva verksamheten.
Det talas ofta om att de mindre kommunerna har de största ekonomiska problemen. Denna analys motsäger i viss mån den slutsatsen. Om rea- och exploateringsnettot skulle utvecklas svagt under de kommande åren, vilket inte är osannolikt, skulle det i stället kunna vara de större kommunerna som står inför svårigheter. Detta är ett viktigt perspektiv att ta med sig i fortsatta analyser.
