Vad är nytt denna gång?
– I jämförelse med den senaste prognosen från augusti innebär denna prognos en försämring för 2020 (en minskning av skatteunderlagstillväxten från 2,4 till 1,9 procent), en förbättring för 2021 (en ökning från 1,3 till 1,5 procent), en försämring för 2022 (en minskning från 3,9 till 3,5 procent) samt en försämring för 2023 (från 4,0 till 3,9 procent).
Om man tittar på en helhetsbild av intäkterna för åren 2020-2023 så ger de nya siffrorna sammantaget en minskning för kommunsektorn på ca 17 miljarder kr. Även om tillväxttakten höjs för 2021 så bli ingångsnivån för det året klart lägre p g a sänkningen för 2020.
Orsaken till den någon lägre tillväxttakten för 2020 är framförallt en ytterligare minskning i antalet arbetade timmar. Även höjda grundavdrag för personer över 65 år spelar in. Här kompenseras dock kommuner och regioner via en ökning av de generella bidragen.
Utvecklingen av skatteunderlaget under de närmaste åren påverkas av flera regelförändringar vars effekter på kommunsektorns skatteintäkter kompenseras med höjningar och sänkningar av generella statsbidrag. Ett problem som kan uppstå, i och med att de generella bidragen utgår från en genomsnittlig skattesats, är att intäkterna i en kommun med hög skattesats kan minska mer än i en kommun med låg skattesats. Så blir det i fallet med det höjda grundavdraget. Det motsatta gäller vid en positiv förändring i skatteunderlaget och minskade generella bidrag. Denna dynamik kan leda till att effekterna av samma policyförändring varierar en del över landet.
Om man väger förändrade skatteunderlag mot regeringens satsningar för kommunsektorn – vilken bild får man då?
– Figuren nedan illustrerar de förändringar som skett sedan februari i år – både när det gäller skatteunderlag och satsningar.
De blå, ljusgrå och mörkgrå staplarna visar hur skatteunderlaget vid tre scenarie/prognos-tillfällen försämrats i jämförelse med den prognos som gjordes i februari. De gröna staplarna visar summan av de generella statsbidrag som tillkommit. Riktade bidrag är inte inräknade – inte ens de som nycklas ut utan krav på motprestation. Sådana syftar till att stärka upp verksamheten, vilket medför kostnadsökningar.
Nettoeffekten sedan februari, som alltså reflekterar förändringarna under pandemin, är positiv för 2020-2021 men fortfarande negativ för 2022-2023. För de sistnämnda åren väger regeringens tillskott alltså inte upp försämringen i den prognostiserade skatteunderlagsutvecklingen.
På kort sikt ser det därmed fortfarande ganska bra ut. Men på längre sikt finns det frågetecken. Man får i det perspektivet inte glömma bort att den demografiska trenden, som ger en ökad efterfrågan på välfärd, kontinuerligt driver upp kostnaderna.
Figur 1: Förändringar I skatteunderlag (scenario/prognos) och generella statsbidrag sedan februari
