EU-kommissionen lade förra veckan fram den slutliga versionen av den delegerade akt om taxonomin som blivit så omdebatterad det senaste halvåret. Där klargörs vilka kriterier som ska gälla i bedömningen av om en ekonomisk aktivitet, utan andra negativa miljöeffekter, kan anses bidra till att begränsa eller medge en anpassning till klimatförändringarna. Björn Bergstrand, hållbarhetschef på Kommuninvest, ser både möjligheter och utmaningar i det nya regelverket.
Var står vi nu?
– Jag skulle vilja börja med att betona att utvecklingen av taxonomin i grunden är en bra sak. Detta hjälper oss att ta nödvändiga steg framåt i klimat- och miljöarbetet. Samtidigt är det viktigt att de detaljerade reglerna blir välbalanserade och användbara i praktiken.
Den slutversion som EU-kommissionen nu presenterat är, ur ett grönt finansieringsperspektiv, bättre än den version som presenterades i höstas och som då mötte omfattande kritik. Kravnivåerna har justerats på ett sätt som jag bedömer ger förutsättningar för att taxonomin blir det önskade referensramverket för grön finansiering. Med det sagt kommer det krävas ett omfattande arbete för att reda ut hur alla detaljregler ska tolkas. Det är också tydligt att kraven, i förhållande till etablerad marknadspraxis, generellt sett höjs, det gäller exempelvis för byggnader och vattenhantering.
Det finns en liten brasklapp när det gäller processen. Både rådet och Europaparlamentet ska granska slutversionen. Men det är nog ganska troligt att denna version ligger fast och börjar implementeras vid årsskiftet 2021/2022.
Vad kommer taxonomin att innebära för Kommuninvests gröna finansiering?
– Vår ambition är att taxonomianpassa ramverket för gröna obligationer. Men det ska vi göra på ett omsorgsfullt vis. Vi kommer att göra en analys av på vilket sätt och i vilket tempo det är rimligt att gå fram. Vilka möjligheter har våra låntagare att hantera de krav som tillkommer? Vad kan genomföras direkt – och vad kan kanske lämnas till senare? Det upplägg som vi landar i måste fungera för kommunsektorn.
Det är angeläget att se till att vi inte mer än nödvändigt försvårar för låntagare som vill finansiera sig grönt. Erfarenheten av den gröna finansieringen är att den hos våra låntagare bl a ger stärkta kunskaper, ökad transparens och stimulans av siloöverbryggande samverkan. Det är viktigt att detta kan fortsätta frodas.
Om man ska vara lite krass kan man konstatera att ingen är tvingad att finansiera sig grönt. Alla kommuner och regioner gör detta frivilligt. Det finns alltid en möjlighet att i stället finansiera sig på traditionellt sätt. Därför behöver vi säkerställa att det även fortsättningsvis är attraktivt att ge sig in i en process kring ett Grönt lån.
Denna delegerade akt är ju bara en del av taxonomin. Hur ser du på arbetet framåt?
– Mycket av det som är relevant för vår gröna finansiering täcks in i denna delegerade akt, men inte allt. I hela den process som nu rullar på ska detaljregler för EU:s övriga fyra miljömål tas fram. Där kan det dyka upp saker som vi behöver ta med i beräkningen.
Man bör nog se det som nu sker på EU-nivån vad gäller hållbarhet och finansiering som startskottet för att på allvar börja ställa om kapitalflöden i mer hållbar riktning. Det är genomgripande förändringar som kommer att forma kapitalmarknader för lång tid framåt. Den generella rörelseriktningen är alltså sund, men det är mycket detaljerad reglering där verkligen gäller att hänga med i svängarna. Vi försöker i detta arbete hela tiden lyfta fram och föra in kommunsektorns perspektiv – i såväl lagstiftning och regelgivning som det praktiska genomförandet.
