Trots skarp kritik från kommunsektorn presenterade regeringen i förra veckan ett förslag till en s k riskskatt som inkluderar Kommuninvest. Ulf Bengtsson, föreningsstyrelsens sekreterare på Kommuninvest, har gjort en närmare analys av det underlag för skatten, i form av ett utkast till lagrådsremiss, som regeringen presenterat.
Hur skulle riskskatten påverka kommunsektorn?
– Konsekvenserna skulle bli allvarliga. För Kommuninvest skulle skatten uppgå till ca 280 miljoner kr per år för 2022 och ca 330 miljoner kr per år från 2023 och framåt. Den årliga driftskostnaden ligger idag på ca 260 miljoner kr. Kostnaderna skulle alltså mer än fördubblas.
Kommuninvest arbetar ju utan vinstsyfte. Därmed skulle detta direkt leda till högre låneräntor för kommuner och regioner. Det skulle i sin tur innebära en tydlig fördyring av investeringarna i välfärden: i förskolor, skolor, äldreboenden, sjukhus etc. De små och medelstora kommunerna skulle drabbas mest. De har oftast inga egna marknadsprogram eller några möjligheter att få rimliga villkor hos bankerna – och skulle därför tvingas bära en stor del av räntehöjningarna.
I sitt remissvar på regeringens förra förslag om riskskatt, där skattesatserna var något högre än i detta förslag, konstaterade SmåKom att merkostnaden för en typisk mindre kommun skulle kunna landa kring 7 miljoner kr per år. I en intervju för Sveriges Radio 25 maj berättade Skövde kommun att man räknat på en extrakostnad på ca 3 miljoner kr. Där någonstans ligger det troligtvis. Det handlar om viktiga resurser som måste tas från välfärden.
Har regeringen en rimlig argumentation för att Kommuninvest ska omfattas?
– Det korta svaret är nej.
I regeringens underlag finns det tvärtom en indirekt argumentation för att Kommuninvest inte borde omfattas av riskskatten.
Det huvudskäl som anges till införandet av skatten är att beskattningen av kreditinstitut som vid en finansiell kris riskerar att orsaka väsentliga indirekta kostnader för samhället bör öka. Av detta följer, motsatsvis, att det inte ligger i syftet att öka beskattningen av kreditinstitut som har en annan och betydligt lägre riskprofil.
Kommuninvest har en sådan lågriskprofil. Regeringens egen expertmyndighet, Riksgälden, har vid upprepade tillfällen slagit fast att Kommuninvest är ett kreditinstitut som ska omfattas av förenklade skyldigheter. Den statusen kan endast, enligt 10 § förordningen (2015:1034) om resolution, fastställas för kreditinstitut vars ”fallissemang … och därpå följande avveckling genom konkurs eller likvidation sannolikt inte skulle få betydande inverkan på finansmarknaderna, andra institut, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort.”
I underlaget noteras följande: ”För 2020 har Riksgäldskontoret beslutat att följande nio svenska institut bedriver verksamhet som är kritisk för det finansiella systemet: Handelsbanken, SEB, Swedbank, Landshypotek, Länsförsäkringar, SBAB, Skandiabanken, Sparbanken Skåne och Svensk Exportkredit.” Kommuninvest alltså finns inte med – och ska därmed inte ses som ett systemkritiskt kreditinstitut.
Att Kommuninvest ändå skulle omfattas av riskskatten vore alltså, enligt regeringens egen logik, både irrationellt och orimligt. Kommunsektorn – och därmed välfärden – skulle åka på en smäll som den absolut inte ska ha.
Mot den bakgrunden – vad behöver göras nu?
– Regeringen måste omgående ta tag i problemet. Nuläget är oacceptabelt. All logik talar för ett undantag för Kommuninvest. Det är den givna vägen framåt.
Ett sådant undantag kan skapas på flera olika sätt. Vi vet att regeringen haft en besvärlig dialog med EU-kommissionen om ett av alternativen. Men det får inte leda till passivitet. Då är det bara att satsa på något av de andra alternativen. Vi har kommit med konkreta förslag och kommer fortsätta göra så. Det här handlar nu om att vilja. De tekniska lösningarna finns.
