Rättsligt meddelande: Integritet och personuppgifter. Den här informationen är viktig, så läs noga igenom innan du fortsätter. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du vissa villkor.

Emelie Värja, forskningschef

Att ge med ena handen och ta med den andra

Regeringen vill lägga 250 miljoner kronor per år under 4 års tid på att stötta kommuner som har sämre utgångsläge än andra. Det ska ske inom ramen för den så kallade kommundelegationen.

Detta är positivt. Vi har kommuner med sämre förutsättningar att möta den demografiska utmaningen. Kommunutredningen väljer att dela in det i så kallad utvecklingskapacitet och driftskapacitet. Utvecklingskapacitet är sådant som kan stärka driftskapaciteten, men som inte är en förutsättning för den. Många mindre kommuner har inte tillräckligt med resurser för att arbeta med utvecklingskapaciteten. Det är väl just här kommundelegationen kommer in. Där det finns möjlighet för kommuner som inte har utvecklingskapacitet att söka och sedan tillföra sådana resurser.

Men i nästa andetag lägger regeringen ett uppdaterat förslag om en riskskatt. Kommuninvest var tydliga i det gemensamma remissvaret med SKR: Denna skatt skulle slå mot välfärden och framförallt mot de mindre kommuner som är helt beroende av upplåning från Kommuninvest. Om det senaste förslaget genomförs skulle kostnaderna för Kommuninvest öka med omkring 330 miljoner kronor. Och då är inte de dynamiska effekterna inräknade.

Riskskatten ska, enligt förslaget, gälla för kreditinstitut med skulder kopplade till svensk verksamhet på över 150 miljarder kr. Under 2022 ska 0,05 procent av dessa skulder, efter vissa justeringar, betalas i riskskatt till staten. Från 2023 höjs skattesatsen till 0,06 procent. Sammantaget väntas skatten ge intäkter på omkring 6 miljarder kr per år.

Av kommunsektorns totala upplåning svarar Kommuninvest för nära 60 procent. Kommuninvest är icke vinstdrivande, vilket innebär att de extra 330 miljoner kronorna skulle behöva läggas direkt på kommuner och regioner i form av kraftigt höjda räntor på lånen. För att förstå magnituden så är Kommuninvests driftskostnader idag ungefär 260 miljoner kronor per år.

Av Kommuninvests 292 medlemmar har 246 kommuner 80 procent eller mer av sin upplåning via Kommuninvest. 178 kommuner har 95 procent eller mer av sin upplåning hos Kommuninvest. I denna senare grupp ingår 60 av de 72 kommuner som har under 10 000 invånare. Till skillnad från vissa större kommuner, som kan flytta upplåning till egna marknadsprogram, har dessa kommuner inga sådana program. De kan som regel inte heller få några rimliga lånevillkor hos en bank. Därmed blir det dessa kommuner som framför allt skulle drabbas av skatten genom högre upplåningskostnader.

Regeringen vill alltså ge med ena handen – 250 miljoner kronor per år genom Kommundelegationen. Men man vill samtidigt ta med andra handen – ca 330 miljoner kronor per år genom att riskskatten även skulle omfatta Kommuninvest. Medan kommundelegationen är temporär kommer skatten och de högre räntorna att vara permanenta.

Varför? Det är verklige inte lätt att förstå sig på regeringens agerande. Signalerna blir mycket svåra för hela kommunsektorn – och kanske särskilt de mindre kommunerna – att hantera och förstå sig på.

Kommuninvest menar att regeringen måste tänka om och se till att skapa ett undantag från riskskatten. Det vore en mycket rimlig lösning.Samverkan lyfts ofta som en lösning för att effektivisera. Kommuninvest är ett av de bästa exempel jag kan komma på där rationell samverkan faktiskt leder till lägre kostnader och ökad kunskapsnivå. Varför ska detta motarbetas?

 

Emelie Värja
Forskningschef
emelie.varja@kommuninvest.se