Idag publicerar vi vår kvartalsrapport ”Kommunsektorns skuldförvaltning”. Underlaget för det andra kvartalet 2021 inkluderar 6 616 lån, certifikat och obligationer till ett sammanlagt belopp av 508 miljarder kr och 1 697 finansiella derivat motsvarande 183 miljarder kr.
Genomsnittsräntan för denna totala lånevolym fortsätter sjunka och ligger idag på 0,93 procent inklusive derivat. För de nya affärer som gjordes under andra kvartalet var snitträntan, inklusive derivat, så låg som 0,23 procent.
Figur 1: Genomsnittlig räntenivå kvartal 4 2015 – kvartal 2 2021
Vi befinner oss alltså i en utpräglad lågräntemiljö. Den dynamiken skulle kunna hålla i sig ett tag till. Men det finns också indikationer på att räntorna i det medellånga och långa perspektivet är på väg uppåt. Därför finns det all anledning att blicka framåt och titta närmare på vad högre räntor skulle betyda för den kommunala ekonomin. Vilka potentiella kostnadsökningar är det vi har att förhålla oss till?
De samlade räntekostnaderna för kommun- och regionkoncernerna ligger i nuvarande lågräntemiljö på ungefär 7 miljarder kr per år.
Om detta ställs i relation till intäktsbilden (verksamhetens intäkter, skatteintäkter och generella bidrag) för kommunsektorn så motsvarar det en andel på 0,52 procent av de totala intäkterna.
Om de 7 miljarderna i stället ställs i relation till den generella resultatnivån inom kommunsektorn så blir bilden en annan. Denna kostnad motsvarar en andel på 21 procent av det genomsnittliga årliga resultatet för kommunsektorn under perioden 2010-2020.
Det är också på resultatsidan som en räntehöjning skulle få de tydligaste konsekvenserna. En relativt kraftig räntehöjning på 1 procentenhet skulle mer än fördubbla räntekostnaderna. I jämförelsen med det historiska snittet skulle dessa kostnaders andel då stiga från 21 till 43 procent. En riktigt kraftig räntehöjning på 2 procentenheter skulle, i motsvarande jämförelse, innebära att räntekostnaderna äter upp så mycket som 65 procent av det historiska snittresultatet.
Det finns alltså en risk för att dynamiken på kreditmarknaden i det lite längre perspektivet skulle kunna få ganska stor betydelse för dynamiken i det kommunala budgetarbetet. Här har vi en förhållandevis rörlig kostnadspost som, särskilt på marginalen, skulle kunna komma att spela en viktig roll.
Med detta sagt ska det också konstateras ett en förflyttning från låga till högre räntor inte bara skulle ge den rena kostnadseffekten. Sannolikt skulle det även hända en del på intäktssidan. Vid en ränteuppgång skulle intäkterna knappast vara statiska.
På det övergripande planet kan man se framför sig att stigande räntor matchas av någorlunda positiva makrotrender. Både marknads- och policymässigt brukar sådana förändringar höra ihop. Det är tänkbart att både tillväxten och arbetslösheten utvecklas i gynnsam riktning. Detta skulle i så fall ge goda förstärkningar av skatteunderlaget för kommuner och regioner. Ser man till kommunens verksamhet består 70 procent av kostnaderna av löner som i en sådan situation också skulle öka.
Det är också så att kommun- och regionkoncerner, i alla fall till viss del, kan kompensera ökade ränteutkostnader med ökade intäkter. Två exempel är att VA-taxor och hyrorna i de kommunala bostadsföretagen kan justeras i en situation där ränteläget förändras. I de fall kommuner och regioner innehar räntebärande tillgångar ökar även ränteintäkterna om ränteläget stiger.
Det finns alltså – även på detta område – två sidor av myntet. Högre kostnader och stigande intäkter kan i viss mån gå hand i hand.
Icke desto mindre är det nödvändigt att ha ögonen på denna boll. Det är nyttigt för kommun- och regionkoncerner att fundera i termer av hur en uppgång i räntekostnader kan påverka resultaträkningen. Vilka intäkter kan justeras för att kompensera ökade kapitalkostnader och vilka intäkter är mer trögrörliga? Har koncernen rimliga nivåer på kapital- och räntebindning givet den verksamhet man bedriver? Är skuldnivån rimlig i förhållande till strukturen och storleken på kommunkoncernens ekonomi?
Det kan, i någon mening, vara farligt att leva för länge i en lågränteekonomi. Det är lätt att glömma att det finns en risk för att räntorna stiger och att detta, i så fall, skulle kunna göra det betydligt svårare att få den ekonomiska ekvationen att gå ihop. Därför är det motiverat att än en gång påminna: I räntorna finns en risk som man definitivt bör ha en plan för att hantera.
Emelie Värja
Forskningschef
emelie.varja@kommuninvest.se
