Rättsligt meddelande: Integritet och personuppgifter. Den här informationen är viktig, så läs noga igenom innan du fortsätter. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du vissa villkor.

Emelie Värja, forskningschef

R.I.P. för RUR?

Jag har den stora förmånen att regelbundet få prata kommunal ekonomi med riktigt initierade och kloka människor. Detta ger massor av nyttig input om vad som är viktigt – och mindre viktigt – samt om hur dynamik och trender faktiskt ser ut. Med siffor kommer man långt. Men den skarpa analysen kan man ändå aldrig vara utan.

En fråga som de senaste veckorna har lyfts i sådana samtal är framtiden för resultatutjämningsreserven (RUR). Detta är alltså den buffertmekanism som syftar till att ge kommuner och regioner en möjlighet att aktivt utjämna över konjunkturcykler.

RUR inrättades 2013, på basis av ett detaljerat regelverk, och har sedan dess kommit att utnyttjas i allt fler kommuner och regioner. Under 2020 var det mer pengar än någonsin som sattes av till RUR. Totalsumman är numera betydande. Kommunerna har sammantaget avsatt ca 24 miljarder kr och regionerna totalt nästan 7 miljarder kr. 2020 var det 188 kommuner som hade medel avsatta i RUR, med i genomsnitt 2900 kr per invånare.

I utredningen ”En god kommunal hushållning”, som presenterades i september, är linjen att RUR ska skrotas. Huvudargumenten är att den utnyttjats för lite och för annat än konjunkturhantering. De medel som kommuner och regioner har samlat i sina reserver ska kunna användas under en övergångsperiod. Sedan tas mekanismen bort.

Utredningen vill att RUR ska ersättas av en (1) resultatreserv, en enklare typ av buffertmekanism utan konjunkturrelaterade syften, samt (2) en statlig garanti för kommuners och regioners intäkter, vilken innebär att staten förbinder sig att i konjunktursvackor skjuta till medel för att säkra en viss lägstanivå för kommunsektorns skatteunderlagsutveckling.

Poängen med resultatreserven är att den skulle skapa en viss flexibilitet i balanskravet och motverka den asymmetri som finns idag där underskott måste återställas medan överskott enbart kan användas för att stärka det egna kapitalet. På det sättet skulle kommuner och regioner kunna spara för att planera för underskott kommande år. Detta skulle möjligen motverka en viss del av den effekt som borttagandet av synnerliga skäl skulle kunna ha på kommuner och regioner som önskar genomföra större omstruktureringar. Men grundvillkoret är i så fall att resultatreserven först byggts upp – så att det finns medel att nyttja. På många håll där sådana omstruktureringar behövs skulle det på grund av pressade resultat vara svårt eller omöjligt att faktiskt starta med att bygga upp en reserv av någon betydelse.

När det gäller den statliga intäktsgarantin är det, självfallet, något som kommunsektorn brett skulle välkomna. Ju mer kommuner och regioner vet om hur staten kommer att agera i tuffare tider, desto bättre. Detta skulle bli en värdefull fast punkt att planera efter.

Vad man möjligen kan fråga sig är hur kombinationen av de båda mekanismerna skulle fungera. Om garantin tar bort merparten av de konjunkturrelaterade riskerna i kommunsektorns ekonomi, och om långsiktigheten samtidigt stärks med det föreslagna 10-årsperspektivet i ekonomistyrningen – vad är det då som reserven i realiteten ska täcka? Det finns nog en del att jobba med här när det gäller både logik och pedagogik.

På det stora hela taget skulle ersättningsupplägget för RUR säkert kunna fungera bra eller åtminstone helt ok. Men det innebär inte att det vore oproblematiskt att avveckla RUR. Detta vore ingen liten sak, utan tvärtom ett stort och delvis komplicerat steg att ta. I grunden vore det i sig ett tveksamt beteende att första sätta upp en långsiktig mekanism inom den kommunala ekonomistyrningen och sedan efter mindre än 10 år börja stänga ner den.

Från utredning till ett beslutat lagförslag är det naturligtvis lång väg. Det är heller inte säkert att det finns en politisk majoritet för att avskaffa RUR och ersätta denna med en resultatreserv understödd av en intäktsgaranti. Men i och med att utredningen är så kategorisk vad gäller RUR går det inte komma ifrån att detta skapar frågetecken bland kommuner och regioner.

Ska man räkna med att kunna använda RUR i sin långsiktiga planering, eller ska man inte det? Om RUR ska avskaffas och man i en kommun eller region sitter med en omfattande reserv – vad kommer man då att kunna göra med de medlen? Kommer man inte kunna flytta RUR-pengar till en resultatreserv? Hur ska allt detta gå ihop?

En relativt slagig och kortsiktig statlig styrning har länge varit en huvudvärk för kommunsektorn. Särskilt mot den bakgrunden är det viktigt att ett definitivt avgörande om RUR inte dras i långbänk. För att kommuner och regioner ska kunna agera långsiktigt behöver de veta de långsiktiga förutsättningarna.