Den ryska invasionen av Ukraina har nu pågått i två veckor. Medan den humanitära situationen blir alltmer katastrofal är det oklart vart kriget faktiskt är på väg. De flesta bedömare tror alltjämt att läget kommer att bli värre innan det eventuellt kan bli bättre.
Med dessa förutsättningar är vi många som försöker får ett grepp om vad man kan vänta sig i övriga Europa och resten av världen i termer av finansiella och ekonomiska konsekvenser. För kommunsektorn är frågan kritisk. Vad är det de facto som vi behöver förbereda oss för?
Nedan har jag i tre punkter försökt summera min nulägesanalys. I detta finns det en stor osäkerhet. Om bara någon dag eller vecka kan det komma att se annorlunda ut.
1. Marknadsturbulens
Merparten av kommunsektorn påverkas på ett eller annat sätt av utvecklingen i marknaden. Det handlar i första hand om upplåning och om placeringar av olika slag. Perspektiven är oftast relativt långsiktiga. Men det finns också mer kortsiktigt orienterade kontaktytor. 24 procent av kommunsektorns samlade låneskuld förfaller exempelvis inom ett år. 35 procent av upplåningen har en räntebindning inklusive derivat som är kortare än 1 år.
Generellt sett är det stökigt i marknaden. Volatiliteten är hög med svängningar hit och dit. Sedan invasionen startade har den övergripande trenden varit att börserna fallit. Men läget är ändå inte så dåligt som man kanske kunde har fruktat. När jag pratar med kollegor och andra kontakter som sitter närmare marknaden än jag konstaterar alla att dynamiken alltjämt är klart bättre än den var i turbulensen i inledningen av pandemin.
Kommuninvest står, precis som vi alltid gjort i kriser och turbulens, mycket stadigt. Vi har den senaste dryga veckan gjort två bra auktioner i det svenska obligationsprogrammet. Även om marknaden skulle bli betydligt mer stressad än idag har vi en väl tilltagen kapacitet för att kontinuerligt förse kommunsektorn med all den likviditet som krävs.
2. Stagflation i farans riktning
Om man lyfter blicken och tittar på makrobilden kan man säga att situationen minst sagt är komplex.
Å ena sidan finns det ett tydligt inflationsproblem i stora delar av världsekonomin. En inflationstakt som låg på höga nivåer innan invasionen påbörjades tycks nu drivas upp ytterligare av de energiprishöjningar som följt i krigets och sanktionernas spår.
Å andra sidan görs nu alltfler preliminära beräkningar som visar att kriget sannolikt kommer att slå hårt mot tillväxten åtminstone under 2022. På sina håll talas det till och med om en inte obetydlig risk för recession.
Om man slår ihop dessa båda trender behöver man nog konstatera att något som närmar sig stagflation skulle kunna ligga i farans riktning. Just stagflation är ju ett ”fult begrepp” som inte använts på länge. Men det hörs nu allt mer igen. Det innebär en situation med hög inflation, hög arbetslöshet och svag tillväxt.
De kanske viktigaste aktörerna i sammanhanget är centralbankerna. Vad ECB gör blir avgörande för Riksbankens agerande. Stefan Ingves har beskrivit ECB som: ”Vi är granne med en elefant och när elefanten rör på sig påverkar det oss” (Dagens Nyheter 2017-10-04). Det är en balansakt att lyckas hitta räntebanor som dämpar inflationen utan att i alltför hög grad sänka tillväxten.
En negativ makroutveckling, särskilt om den blev långvarig, skulle minska skatteunderlagstillväxten och på andra vis slå in i kommunsektorns ekonomi. Vi är inte där än och huruvida så blir fallet är mycket osäkert.
3. Migration att skyndsamt förbereda sig för
Samtidigt som det finns stor osäkerhet i många andra frågor är en sak helt säker: kommuner och regioner behöver nu snabbt göra de förberedelser som krävs för att kunna ta emot flyktingar från Ukraina. I ett aktivt samarbete med den statliga nivån behöver kommunsektorn spela en viktig roll.
Sju dagar efter konfliktens upprinnelse hade över en miljon ukrainare flytt landet. Sedan dess har antalet ökat i rask takt. En majoritet har fått skydd i det närliggande Polen. Många andra har sökt sig till Ungern och Slovakien. Utvecklingen framöver är svår att förutspå. Men UNHCR prognostiserar för närvarande att antalet flyktingar kommer öka till 4 miljoner fram till juli i år.
Tabell 1. Antal flyktingar sedan 2022-02-24 samt prognos
| Land | Antal (2022-03-06) | Prognos (2022-07-01) |
| Polen | 1 027 603 | 1 500 000 |
| Ungern | 180 163 | 250 000 |
| Slovakien | 128 169 | 60 000 |
| Moldavien | 82 762 | 100 000 |
| Rumänien | 78 977 | 250 000 |
| Ryssland | 53 300 | – |
| Belarus | 406 | – |
| Övriga länder | 183 688 | 1 840 000 |
| Totalt | 1 735 068 | 4 000 000 |
Källa: UNHCR 2022.
För att förstå proportionerna kan det vara relevant att jämföra nuvarande dynamik med flyktingkrisen 2015. Då registrerade sig ungefär 1,2 miljoner asylsökande i EU.
I viken omfattning Sverige kommer att påverkas är svårt att bedöma. Om den prognostiserade flyktingpopulationen från Ukraina skulle fördelas i EU utifrån en proportionalitetsprincip, utifrån varje medlemslands befolkningsstorlek, skulle Sverige ta emot 2 procent eller motsvarande 80 000 asylsökande. Enligt samma princip, men där enbart övriga länder i tabellen inkluderas, landar vi runt 26 000. Om andelen asylsökande skulle motsvara de 12 procent som Sverige tog emot under flyktingkrisen 2015 skulle det i stället röra sig om 480 000 personer. Vad som faktiskt kommer att hända återstår att se. Osäkerheten är stor i antalet flyktingar, i fördelningen över länder och sedan i fördelningen mellan kommuner. Hur situationen i Ukraina utvecklas är i sig en avgörande faktor.
Att EU redan beslutat att aktivera det så kallade massflyktsdirektivet är en viktig fördel i sammanhanget. Det innebär att flyktingar från Ukraina ges ett tillfälligt uppehållstillstånd inom EU i minst ett år, med möjlighet till förlängning i ytterligare två år. Konsekvensen blir att de från dag 1 kan arbeta och gå i skola samt få tillgång till bland annat socialt skydd och sjukvård. Detta snabbspår in i samhället underlättar på många sätt. Samtidigt som det sätter press på kommuner och regioner att snabbt kunna anpassa sig efter hur situationen utvecklas.
Sammantaget lever vi i osäkra tider. Men det är ändå ingen total osäkerhet. På vissa centrala punkter är det helt tydligt vad vi måste göra.
