FN:s klimatpanel IPCC håller för närvarande på med sin sjätte kunskapsutvärdering. Den andra delrapporten i denna runda – med fokus på effekter, anpassning och sårbarhet – publicerades i februari. En tredje delrapport, som handlar om att begränsa klimatförändringarna, presenterade i måndags.
Även om mycket av vår uppmärksamhet nu helt naturligt riktas mot kriget i Ukraina och dess konsekvenser är det viktigt att inte tappa bort klimatet. Vi måste kunna hålla två helt avgörande frågor i huvudet på en och samma gång.
En central aspekt på klimatfrågan, som särskilt lyftes i februarirapporten, är klimatanpassningsarbetet. Det rör sig exempelvis om att stoppa skogsbränder samt om att säkra samhällen mot skyfall och höjda vattennivåer.
Om man ser till den svenska kommunsektorn så finns det mycket som tyder på att just anpassningen är en särskilt svag punkt. Men frågan är hur illa det är. Hur långt har vi kommit och hur långt har vi kvar? Går det att få någon tydlig bild av detta?
En intressant möjlighet när det gäller att fördjupa analysen är att samtidigt studera kartläggningar av både risker och åtgärder.
Som en del i regeringens nationella strategi för klimatanpassning har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) tillsammans med Statens geotekniska institut (SGI) haft i uppdrag att identifiera klimatrelaterade riskområden. Myndigheternas redovisning har bland annat resulterat i ett framtagande av riskpoäng för att kunna jämföra kommuners klimatrelaterade risker för ras, skred, erosion och översvämning. Riskpoängen har beräknats utifrån vilken typ av verksamhet och område som riskerar att drabbas samt utifrån den befolkning och bebyggelse som då skulle påverkas. Risker för torka eller skogsbränder har dock inte vägts in.[1]
Av data framgår det att de klimatrelaterade riskerna är spridda över olika delar av landet. Kommuner i områdena kring Västkusten, Göta älv, norr om Vänern och mellersta Norrlandskusten har en förhållandevis hög risk för klimatrelaterade skador. Samtidigt har kommuner i Småland och Norrlands inland generellt lägre klimatrisker än kommuner i övriga landet.
Om man i stället granskar vidtagna åtgärder så kartläggs kommunernas klimatanpassningsarbete årligen av IVL Svenska Miljöinstitutet och Svensk Försäkring i en enkätundersökning. Varje kommun tilldelas en totalpoäng (maximalt 33) i en bedömningsmodell där kommunens egna självskattningar värderas utifrån EU-kommissionens verktyg för hur ett systematiskt klimatanpassningsarbete kan bedrivas. Ju fler poäng, desto längre har kommunen kommit i sitt arbete. I 2021 års undersökning svarade 180 av 290 kommuner. Då undersökningen bygger på självskattningar med bortfall bör resultaten tolkas med viss försiktighet. Bortfallet är särskilt stort bland kommunerna i Dalarna, Jämtland och Norrbotten. Trots detta kan uppgifterna ändå ge en övergripande bild över hur långt kommunerna nått med klimatanpassningsarbetet.
I Figur 1 illustreras hur klimatriskerna, utifrån riskpoängen, och klimatanpassningsarbetet, varierar över landet. En generell observation är att skillnaderna mellan kommunerna för båda variablerna är stora.
Figur 1. Geografisk spridning över kommunerna av riskpoäng och klimatanpassningspoäng.
Källa: Egna bearbetningar av MSB & SGI (2021) och IVL & Svensk Försäkring (2021).
Om man matchar de båda perspektiven, risk och åtgärder, mot varandra skulle det nog vara rimligt att anta att det finns ett samband. Det borde, åtminstone i teorin, vara så att kommuner med höga riskpoäng också har höga klimatanpassningspoäng – och vice versa. Kommunerna med de största riskerna borde göra mest.
I Figur 2 visas relationen mellan riskpoängen och klimatanpassningspoängen i ett spridningsdiagram. Positioneringen för varje kommun illustreras med en punkt.
Det visar sig att det linjära sambandet mellan variablerna är svagt. Det är därför svårt att dra några generella slutsatser från dessa observationsdata. Antagandet stöds inte riktigt av empirin. Det finns visserligen tydliga fall, som Göteborgs Stad och Karlstads kommun, där man med stora risker för översvämning och skred också har kommit långt i klimatanpassningsarbetet. Men det finns också ett antal kommuner med betydande risker som inte kommit lika långt i klimatanpassningsarbetet.
Figur 2. Relationen för kommunerna mellan riskpoäng och klimatanpassningspoäng
Källa: MSB & SGI (2021) och IVL & Svensk Försäkring (2021).
Att sambandet mellan risk och åtgärder är svagt kan bero på flera saker. I grunden kan det självfallet vara svårt att värdera både risker och lämpliga åtgärder. Det kan också bero på vilken typ av risk man står inför. Att översätta kalkylmodeller till praktisk handling är nästan alltid en utmaning. Det blir inte lättare av att tidsperspektivet ofta är relativt långsiktigt. Därtill finns det flera andra faktorer som kan spela in: brister i kompetensförsörjning, oklarheter kring ansvarsfördelning, svag samordning, finansieringsproblem, försenad implementering etc.
Det går dock inte att komma ifrån att många kommuner tycks ha en bit kvar. Detta är ett område där investeringarna behöver öka rejält över de kommande åren. Mycket talar också för att staten har en minst lika lång resa att ta sig an. Särskilt eftersom klimatriskerna varierar så mycket från kommun till kommun är det högst rimligt att staten framöver går in i en mer aktiv samordning och stöttning.
Jag brukar ofta prata om vikten av långsiktighet i den övergripande ekonomiska planeringen Man behöver hålla blicken bortom årets resultat och säkra upp en långsiktig ekonomisk styrka. Detta blir inte mindre viktigt nu när kommunsektorn fortsatt står inför stora investeringsbehov, men av en något annan karaktär än historiskt, där utrymmet för både underhåll och omställning behöver öka. Men vikten av långsiktighet finns inte bara i den övergripande ekonomiska planeringen. Den finns också i många konkreta beslut.
Omställning till ett förändrat klimat är ett tydligt exempel på detta. Effekterna av ett förändrat klimat är osäkra och ligger långt in i framtiden. Om vi inte lyfter blicken, och börjar fatta de beslut som krävs i det perspektivet, kommer inte omställningen att bli av. Så satsar då kommunerna tillräckligt för att klara klimatet? I nuläget får svaret bli: förmodligen inte.
[1] Detaljer om hur riskpoängen beräknats finns i ”Riskområden för ras, skred, erosion och översvämning” MSB & SGI (2021)
