Från och med idag tar jag tillfälligt över ”Välfärdsekvationen”. Emelie Värja kommer som huvudsekreterare att ägna två år åt att utreda utjämningssystemet. Under den tiden blir det jag som sköter bloggandet. Det ser jag verkligen fram emot!
Egentligen skulle jag nog inte vilja starta på det lite stelbenta temat ”budgetdisciplin”. Men vi har hamnat i ett läge där det för många kommuner och regioner är särskilt välmotiverat att ha ett fast grepp om kostnaderna. De överskott som uppstått och uppstår i detta skede behöver användas till att bygga finansiell styrka snarare än att öppna upp för större utgiftsökningar i verksamheten. Annars kan det bli svårt att säkra en långsiktigt hållbar ekonomi.
De två senaste åren har kommunsektorn levererat rekordhöga resultat. Det finns flera bidragande orsaker till detta. Statsbidragen var stora under coronapandemin. Skatteintäkterna blev betydligt högre än förväntat. Finansnettot har också bidragit på flera håll. Låga räntenivåer i kombination med en stark utveckling på börsen har gynnat de kommuner och regioner som har finansiella placeringar. De kommunala företagen har generellt gått bra. Om man ser till de kommunala energibolagen så hade många en kraftig resultatförbättring under 2021 till följd av höga elpriser. Det är alltså en cocktail av faktorer som bidragit till de starka resultaten i kommunsektorn.
Även om siffrorna inte är helt fastställda pekar allt på att kommun- och regionkoncernerna levererat ett resultat på drygt 86 miljarder kronor 2021, vilket är ungefär tre gånger högre än genomsnittet under det föregående decenniet. Se figur 1.
Figur 1: Resultat i kommunsektorn 1999–2021 samt prognos/kalkyl 2022–2025, miljarder kronor
Källa: SCB och SKR
Att resultaten är starka är i grunden positivt. Det ger möjligheter. Men jag ser att det också kan finnas en problematik i detta, inte minst ur ett pedagogiskt perspektiv.
I takt med att resultaten stigit har också trycket på kommuner och regioner ökat från flera håll. Det har i ett antal artiklar och andra inlägg föreslagits att kommuner och regioner bör sänka skatten, höja löner för utvalda grupper eller satsa på särskilda verksamhetsområden i stället för att ”lägga pengarna på hög”.¹
Dessa krav kan vid första anblick verka rimliga. Självklart ska kommuner och regioner se till att anställda har bra arbetsvillkor. Självklart ska man inte ta ut mer i skatt än vad som behövs för att bedriva en långsiktigt hållbar verksamhet. Men generella utgiftsökningar eller intäktsminskningar skulle för närvarande riskera att urholka ekonomin med en riktigt olycklig timing. Det är fel läge att röra sig åt det hållet.
Det mesta tyder på att kommunsektorn går mot betydlig tuffare tider. Den stigande inflationen driver upp kostnaderna väsentligt. Den demografiska utmaningen ligger kvar under ytan och börjar göra sig alltmer kännbar. Finansnettot riskerar att bli ett sänke snarare än ett flöte när räntorna stiger kraftigt i kombination med fallande tillgångspriser. Vi vet också att de kommunala företagen, inte minst bostadsbolagen, bedriver en kapitalintensiv verksamhet som riskerar att drabbas hårt av högre finansieringskostnader och stigande byggkostnader.
Med andra ord kan den cocktail av faktorer som bidragit till de rekordstarka resultaten på ganska kort tid ersättas av en mycket beskare brygd. SKR:s bedömning av resultatutvecklingen i den senaste upplagan av ekonomirapporten² (se figur 1) bygger på att effektiviseringsåtgärder eller inkomstförstärkningar görs i kommuner och regioner. Om sådana åtgärder inte skulle realiseras förutspås negativa resultat redan 2023. Häromdagen kom dessutom Konjunkturinstitutet (KI) med en uppdatering av konjunkturläget³ som visar på en väsentligt lägre tillväxt i såväl BNP som arbetade timmar än vad som fanns i korten vid publiceringen av ekonomirapporten.
Till saken hör att kommunsektorn faktiskt måste leverera överskott. Detta är något som ofta förbises i debatten kring breda önskemål om vad kommuner och regioner bör satsa på. Det är kanske inte nödvändigt att ligga på de resultatnivåer som vi sett de senaste åren. Men betydande positiva resultat är en förutsättning för att kommuner och regioner fortsatt ska kunna upprätthålla en rimlig självfinansieringsgrad av investeringar och en stabil soliditetsutveckling. Även om investeringstrycket minskat något finns det stora investeringsbehov även framåt, inte minst i form av underhålls- och hållbarhetsinvesteringar. Utan överskott skulle investeringarna inte kunna finansieras på ett långsiktigt hållbart sätt.
I en rapport från Välfärdsekonomerna som kom i november 2020 var ett av de centrala råden till kommuner och regioner att ”hålla i pengarna”4. Det var en klok rekommendation då. Det är en klok rekommendation även i nuläget.
Vissa kommuner och regioner har verkligen hållit i pengarna. De befinner sig i de flesta fall nu i en någorlunda bekväm situation. De står väl rustade att möta tuffare tider.
För andra kommuner och regioner, som valt en annan linje, är det nu hög tid att börja hålla i pengarna. Annars kan de tuffare tiderna i värsta fall leda in i betydande ekonomiska svårigheter.
1 Dagens industri: Kommunerna lägger miljarder på hög
2 SKR: Ekonomirapporten, maj 2022
3 KI: Den skyhöga inflationen för svensk ekonomi in i en lågkonjunktur
4 Välfärdsekonomerna: Kommunsektorns väg ut ur covid-19 – tre goda råd
