Kommuninvest publicerar idag en ny rapport: ”Att äga eller hyra sina verksamhetslokaler – viktiga överväganden för offentliga aktörer”.
Rapporten är skriven av Emelie Värja, forsknings- och utbildningschef på Kommuninvest (tjänstledig), med medverkan av Lars Heikensten, ordförande Finanspolitiska rådet och tidigare bland annat riksbankschef, och Hans Lindblad, statlig utredare och tidigare bland annat riksgäldsdirektör.
Den är framtagen som en del i den serie av rapporter från Kommuninvest som berör centrala frågeställningar kring utvecklingen av en bärkraftig kommunsektor.
I rapporten lyfts följande huvudpunkter:
Samhällsfastigheter har på sistone blivit ett begrepp i debatten. Detta är fastigheter avsedda för offentlig verksamhet som köpts upp eller utvecklats av privata aktörer för att hyras ut till kommuner, regioner eller statliga aktörer. Transaktionsvolymerna och antalet privata aktörer har ökat kraftigt.
Det finns ett par begripliga orsaker till denna utveckling: de ökande offentliga investeringsbehoven och ett lågt ränteläge. Men det finns ändå starka skäl att ifrågasätta den. Bara det faktum att det på senare år varit möjligt att tjäna miljardbelopp på vad som i många fall måste sägas vara en ganska traditionell och enkel typ av verksamhet borde väcka frågor.
En uppenbar nackdel med att hyra av en privat aktör är de högre finansieringskostnaderna. För den offentliga aktören kan det bli betydligt dyrare än att äga fastigheten i fråga med egen finansiering. Privata aktörer har högre lånekostnader än offentliga aktörer och avkastningskrav som de offentliga aktörerna inte har. Detta gör stor skillnad.
Det argumenteras ibland för att hyra-alternativet skulle vara ett sätt för den offentliga aktören att ”lasta av” balansräkningen och minska låneskulden. Det resonemanget håller i de flesta fall inte. Dessa långsiktiga hyreskontrakt ska oftast ses som finansiell leasing och därmed som ett åtagande vilket ska likställas med en låneskuld.
Det brukar framhållas att privata aktörer kan bygga och förvalta fastigheter mer effektivt. Det är naturligtvis tänkbart, men empiriskt stöd för denna tro saknas. Det är också så att det behövs stora effektivitetsskillnader för att täcka de betydligt högre privata finansieringskostnaderna. De studier som gjorts främst i Storbritannien av likartade OPS-projekt tyder inte på att effektiviteten stigit så mycket att det kompenserat för den dyrare finansieringen.
Det är självklart inte fel att dra nytta av god privat kompetens. Men man bör se med stor skepsis på det som är själva grundbulten i fenomenet samhällsfastigheter: att låta privata aktörer finansiera och äga ofta ganska enkla fastigheter avsedda för offentlig verksamhet. Starka skäl talar för att det blir billigare för medborgarna om staten, regionerna och kommunerna själva äger de fastigheter de verkar i.
Rapporten: Att äga eller hyra sina verksamhetslokaler – viktiga överväganden för offentliga aktörer
För mer information och kontakt
David Ljung
Kommunikationschef
Tel: 073-068 45 45
E-mail: david.ljung@kommuninvest.se
