Detta blir mitt sista blogginlägg innan jag tar en paus från min nuvarande roll och går över till att utreda det kommunala utjämningssystemet. Vad passar då bättre än att beskriva varför systemet är en viktig del i välfärden?
Systemets syfte är att skapa likvärdiga förutsättningar för kommuner och regioner att erbjuda invånarna likvärdig (inte samma) service. Systemet framstår ofta som komplext. Det kan vara en kamp för att sätta sig in i alla detaljer. Men att det finns tycker jag är en självklarhet.
Den svenska välfärden är till stor del decentraliserad. Med en hög grad av decentralisering skapas ett stort behov av utjämning. Därför har vi en långtgående utjämning där spridningen är betydande. Vissa kommuner har mer än 36 procent av sina intäkter från generella bidrag. Andra betalar en avgift.
Den största delen i systemet är inkomstutjämningen. Detta beror på att skillnaderna i skattekraft är stor mellan kommuner/regioner och att just inkomstbeskattning är den skattebas som valts för kommunsektorn. Om någon annan eller fler skattebaser valts skulle utfallet varit annorlunda.
Malmö är den kommun som får mest om man räknar i miljoner kronor. Stockholm är den kommun som med samma måttstock betalar mest. Men detta är två kommuner med många invånare. Man kan också mäta i kronor per invånare. Där tar Åsele emot mest, med nästan 34 000 kronor per invånare. Danderyd betalar mest, med närmare 22 000 kronor per invånare.
Trots att utjämningssystemet är långtgående är dock frågan om det räcker till. Skillnaden mellan den högsta och den lägsta kommunalskatten är hela 6,90 procentenheter. Det gapet blir något mindre om hänsyn tas till skatteväxlingar. För regionerna är skatteskillnaden mellan högst och lägst betydligt mindre, både procentuellt och i absoluta tal. Den ojusterade skillnaden är 1,25 procentenheter.
En skillnad i skattesats är i sig inget problem om den återspeglar variationer i ambitionsnivå och effektivitet. Systemet skall enbart justera för strukturella skillnader, alltså faktorer som kommunen eller regionen inte själv kan påverka. Detta gäller exempelvis andelen äldre, andelen barn samt socioekonomiska faktorer. Dessa faktorer påverkar inte bara kostnaderna, utan också skattekraften – vilken är något som vi utjämnar för.
Systemet har stor betydelse. För vad hade hänt om vi inte haft ett utjämningssystem? För att analysera detta antar vi, hypotetiskt, att de statliga bidragen skulle fördelas med samma belopp i kronor per invånare till samtliga kommuner samt och att alla kommuner skulle ligga på samma kostnadsnivå. Detta skulle resultera i att skillnaden mellan kommunen med högst respektive lägst skattesats skulle landa på 25 procentenheter. Detta med en variation mellan 11 och 36 procent.
Figur 1: Spridning av kommunala skattesatser, med och utan utjämning
Källa: SCB och egna beräkningar
Om utjämningssystemet inte hade funnits så skulle även marginaleffekten av ytterligare en invånare ha varierat kraftigt beroende på denna individs ålder och inkomst. Detta illustreras i den fiktiva modellen i tabell 1.
Tabell 1: Marginaleffekten av en ytterligare en invånare utan utjämning
| Ålder | Skatteintäkter | Statsbidrag | Genomsnittliga kostnader | Total |
| 1-5 år | 0 | 10 151 | -139 000 | -128 849 |
| 6 år | 0 | 10 151 | -113 000 | -102 849 |
| 7-12 år | 0 | 10 151 | -174 000 | -163 849 |
| 13-15 år | 0 | 10 151 | -151 000 | -140 849 |
| 16-18 år | 0 | 10 151 | -173 000 | -162 849 |
| 19-64 år ink 0 kr | 0 | 10 151 | -21 000 | -10 849 |
| 19-64 år ink 200 000 kr | 42 700 | 10 151 | -21 000 | 31 851 |
| 19-64 år ink 500 000 kr | 106 750 | 10 151 | -21 000 | 95 901 |
| 19-64 år ink 800 000 kr | 170 800 | 10 151 | -21 000 | 159 951 |
| 65-79 år, sambo, ink 200 000 kr | 42 700 | 10 151 | -29 000 | 23 851 |
| 80-89 år, sambo, ink 200 000 kr | 42 700 | 10 151 | -123 000 | -70 149 |
| 90+ år, sambo, ink 200 000 kr | 42 700 | 10 151 | -331 000 | -278 149 |
Källa: SKR och egna beräkningar
Skatteintäkter, med ett antagande om en skattesats på 21,35 procent, och genomsnittliga kostnader är beräknade för ett antal ålders- och inkomstkategorier. Statsbidraget antas gå ut med ett lika stort belopp oavsett ålder och inkomst. I den fjärde kolumnen redovisas totalen. Spannet mellan enskilda individer skulle sträcka sig från nästan 140 000 kronor plus till nästan 300 000 kronor minus.
Utan utjämningssystemet skulle alltså vem som flyttar in göra stor ekonomisk skillnad för kommunen. Det skulle i sin tur innebära att förutsättningarna för att erbjuda de välfärdstjänster som invånarna efterfrågar inte skulle vara likvärdiga.
Som tur är börjar vi inte om från noll i utredningen. Men vi har ett stort arbete framför oss. Utjämningssystemet är viktigt och bra. Men det är inte perfekt. Det återstår en hel del att göra för att verkligen säkra den där likvärdigheten.
