Vad har befolkningssammansättningen, i nuläget och framöver, för betydelse för den kommunala ekonomin? Hur gör man det bästa av sin befolkningspyramid? Detta är en viktig och aktuell frågeställning som det finns all anledning att analysera på djupet.
I föregående blogginlägg undersökte vi hur det minskade barnafödandet kan komma att påverka kommunsektorn på kort och på lite längre sikt. I detta inlägg bygger vi vidare på dessa tankar, utifrån hur det påverkar befolkningssammansättningen i olika typer av kommuner med hjälp av befolkningspyramider.
I samband med att befolkningsstatistiken för 2022 publicerades släppte Statistiska centralbyrån (SCB) också en artikel där myndigheten identifierat vilken åldersgrupp som är störst i varje enskild kommun. SCB:s artikel lyfter fram att de födda 2010 och senare utgjorde den största åldersgruppen i flera kommuner. Det kan dock vara värt att notera att denna grupp består av barn födda under 13 år (2010 till 2022), medan övriga åldersgrupper endast omfattar 10 år (t.ex. 2000 till 2009). I det gedigna materialet finns också en Excelfil som gör det enkelt att skapa befolkningspyramider för varje enskild kommun.
Befolkningspyramider är ett välanvänt verktyg för demografer att studera befolkningssammansättningen i en population och analysera förändringar över tid.
Nedan tittar vi närmare på vad tre väldigt olika befolkningspyramider säger om respektive kommuns förutsättningar idag och på vad ett minskat barnafödande framöver kan få för konsekvenser för respektive kommun.
Den klassiska befolkningspyramiden
En befolkningspyramid där basen längst ned är bred i kombination med en stor andel 70- och 80-talister är ett kännetecken för en pendlingskommun med hög inflyttning som ofta ligger i närheten av ett större befolkningscentrum. Kommunen har många familjer med barn, medan ungdomar och unga vuxna flyttar därifrån när de utbildar sig eller etablerar sig på arbetsmarknaden. Behovet av omsorg för de äldre är lägre än i riket som helhet, medan förskola och skola tar mycket resurser i anspråk. Beroende på hur hög befolkningstillväxten är så kan kommunen brottas med vissa tillväxtrelaterade utmaningar i form av förhöjda investeringsnivåer, brist på bostäder och så vidare.
Figur 1: Den klassiska befolkningspyramiden
Julgranen
Befolkningspyramiden med en omvänd midja, vilket kan liknas med en julgran med fot, bestående av många 80- och 90-talister återfinns enbart i större kommuner med universitet och högskolor och en bred arbetsmarknad. En kontinuerlig inflyttning av unga vuxna utan barn och viss utflyttning av unga familjer med barn gör att både andelen äldre och yngre är lägre än för riket som helhet. Dessa kommuner har ofta hög befolkningstillväxt och investerar mycket i bostäder och infrastruktur för att härbärgera en ökad befolkning.
Figur 2: Julgranen
Vattentornet
En lång period av utflyttning av unga vuxna, som inte återvänt när det har blivit dags för familjebildning, ger befolkningspyramiden sitt omvända utseende. Denna typ av befolkningspyramid kan liknas vid ett vattentorn. När midjan är så långt ned i pyramiden så innebär det också att befolkningen, allt annat lika, kommer att fortsätta att minska eftersom det inte finns tillräckligt många personer i familjebildande ålder för upprätthålla dagens befolkningsnivå. Kompetensförsörjningen är en utmaning för både det privata näringslivet och den offentliga verksamheten eftersom det över tid finns allt färre händer arbetsför ålder.
Figur 3: Vattentornet
Antalet födda barn minskade oväntat förra året med närmare 9 procent. En djupare analys av SCB:s befolkningsstatistik visar att det är barnafödandet hos kvinnor under 30 år som står för hela minskningen, vilket är en tydlig indikator på att unga människor skjuter upp sin familjebildning. Det verkar alltså som att Sverige kan stå inför en situation där både antalet kvinnor i barnafödande ålder minskar samtidigt som viljan att sätta barn till världen går ned. Sverige skulle därmed följa samma trend som redan är tydlig i många länder i Europa men även Kina, Japan och Sydkorea. En sådan utveckling skulle få effekter för samtliga tre kommuner i figurerna ovan.
När man i en kommun har identifierat sin befolkningspyramid och utsikterna framåt – vad behöver man då göra för att säkra en ekonomi som är hållbar på lång sikt?
En viktig grundbult, oberoende av pyramid, är att utifrån den demografiska utvecklingen se till att göra nödvändiga förändringar i sina lokalförsörjningsplaner. Även kommuner vars befolkning växer riskerar att gå från en situation där en kraftig utbyggnation av förskolor och skolor varit nödvändig till att inom kort stå med för många kvadratmeter verksamhetslokaler riktade till barn och unga.
Förändrade familjebildningsmönster får större effekter för samhällsplaneringen än så. Detta är viktigt att ha god koll på. Fler hushåll utan barn i yrkesverksam ålder kan leda till lägre utflyttning från storstäder och universitetsorter (julgranen) till omgivande kommuner (den klassiska befolkningspyramiden). Det påverkar i sin tur både bostads- och samhällsplaneringen i båda kommuntyperna. Detta kan ge en ökad efterfrågan på bostäder till singelhushåll och familjer med få eller inga barn i större städer samt en minskad efterfrågan på småhustomter i krans- och pendlingskommuner.
Hur man än vänder och vrider på det så behöver man nog konstatera att det ofta är kommuner med den tredje pyramiden (vattentornet) som står inför de största långsiktiga utmaningarna. För kommuner med en redan krympande och åldrande befolkning så innebär färre barn kortsiktigt minskade kostnader för förskolor och skolor, givet att det är möjligt att skala ned på fasta kostnader för lokaler och personal. På medellång sikt ökar skevheten i befolkningspyramiden ytterligare och på lång sikt, fram mot år 2050, sätter demografin fingret på frågan om kommunens långsiktiga kapacitet i form av ekonomi, personal och kompetens att utföra sitt välfärdsuppdrag och genomföra och bära nödvändiga investeringar. Behovet av underhåll och reinvesteringar i välfärdsinfrastruktur både över och under marken finns över hela landet. Men på orter med åldrande och sjunkande befolkning kommer frågan om ansvarsfördelningen för finansiering och kanske även driften av kritisk infrastruktur bli extra skarp över de kommande decennierna. Vilken är den egna bärkraften? Vad kan åstadkommas i samverkan med andra kommuner? Vilken roll är det rimligt att staten tar? Den förstärkta demografiska trend som kan skönjas i 2022 års befolkningsstatistik innebär att de här frågorna borde komma högt upp på agendan, både i kommunernas planering och i det bredare offentliga samtalet.
