Bättre grepp om demografin

Som vanligt blev alla de direkta samtalen och diskussionerna – under lunch och middag samt i pauser – minst lika intressanta som det formella programmet. Under en heldag får man sammantaget en riktigt god bild av stämningar, trender och tendenser i kommun-Sverige. Det blir inte minst en väldigt nyttig djupdykning i de faktiska realiteterna inom den kommunala ekonomin.

Vad tog jag med mig från denna intensiva statusuppdatering? Efter att ha samlat alla inspel, intryck och insikter tror jag att jag, mycket enkelt, kan summera läget i fem punkter.

1. Bättre grepp om demografin

Den demografiska dynamiken har på senare år förändrats i rask takt. Befolkningsutvecklingen, inklusive de långsiktiga befolkningsprognoserna, har vridits ner. Inom merparten av kommunerna har man att jobba med en krympande befolkning. Gruppen barn och unga blir mindre. Samtidigt växer antalet/andelen 80-plussare. Detta skapar utmaningar som det är nödvändigt att ta tag i.

Vid denna stämma fick jag för första gången bilden av att kommunsektorn verkligen börjat få grepp om frågan. På många håll har man börjat uppdatera såväl analyser och visioner som praktiska insatser på basis av de nya förutsättningarna. Förskoleverksamheterna, och stegvis även kapaciteten inom skolan, har börjat anpassas. Bostadsbolagen riktar ett skarpare fokus på vakanser och långsiktighet i beståndet. Det finns en tydligare proaktivitet i att skapa fungerande lösningar inom vård och omsorg för de äldsta.

Det är naturligtvis en bit kvar att gå. Att ställa om till negativ befolkningstillväxt är absolut ingen lätt sak att göra. Både politiskt och administrativt kan detta vara ett riktigt jobbigt steg att ta. Men nu är förflyttningen på allvar igång. Det är positivt.

2. Bättre grepp om beredskapen

En annan fråga som kommun-Sverige börjar få ett stadigt grepp om är beredskapen. Efter ett par decennier med en begränsad hotbild har vi nog alla varit lite ”yrvakna” i den nya situation som uppstått. Men nu tycker jag mig se att allt fler kommuner och regioner landat ner i en robust och fungerande planering. Man har överlag skapat en ordentlig planeringsstruktur samt även börjat bygga upp de specifika kapaciteter som krävs inom olika delar av verksamheten.

Vissa omställningsprocesser är oundvikligen av det längre slaget. Det gäller exempelvis inom VA. Där är det inte ovanligt att lite större investeringar måste till för att bygga säkerhet och redundans. Men frågan finns på agendan, både från statligt och kommunalt håll, och håller på att hanteras.

3. Utmanande VA-investeringar

På VA-sidan är beredskapsperspektivet bara en del i ett mer omfattande pussel. Här har ett stort antal kommuner sina för tillfället mest betydande investeringsutmaningar. Om man, vilket är ganska vanligt, inte gjort några ordentliga investeringar i VA-infrastrukturen under de senaste decennierna drivs man nu in i en situation där man inte har något val: man måste investera – och man måste göra det i stor skala. Särskilt i mindre kommuner med relativt ogynnsamma geografiska och tekniska förutsättningar kan dessa vara de största investeringar, alla kategorier, som man har att genomföra.

Också här måste jag dock säga att jag känner en viss optimism. Det händer saker. Även om det naturligtvis svider i budgetar och plånböcker så är VA-taxorna på väg upp till långsiktigt mer realistiska nivåer. Därmed kan fungerande finansieringsupplägg komma på plats. Effektiviteten i plan- och byggprocesser har dessutom i många fall visat sig vara god. Investeringsprocesserna fastnar inte, utan drivs framåt i god takt.

4. Skarpt och oskarpt inom hållbarhet

På hållbarhetsområdet går det inte komma ifrån att EU-kommissionens så kallade ”Omnibus”-förslag, om att bland annat förändra reglerna för hållbarhetsrapportering (CSRD), har skapat osäkerhet. Inom ganska många koncerner i kommunsektorn har man gått in i ordentliga utvecklingsarbeten. Nu blir frågan vad som regulatoriskt kommer att gälla på sikt och vilken nivå som det som kommunal aktör är rimligt att lägga sig på om kraven permanent tunnas ut.

Den regulatoriska bilden kommer successivt att klarna. Men för närvarande är den fortfarande rätt så oskarp.

5. En stökig omvärld

Till sist ska det också konstateras att nästa varje samtal och diskussion på ett eller annat sätt präglas av en väldigt turbulent omvärld. Jag har, helt naturligt, pratat en hel del om räntor, lån och hantering av skuldportföljer. Men omvärlden går logiskt in i de flesta frågeställningar som kommer upp. Vi lever i en mycket oförutsägbar tid. Det går det inte – hur mycket kunnande och klokskap man än får med sig i dialogerna – att komma ifrån.