Riskspridning vid stora industrisatsningar

  • rådgivning

I många kommuner ser vi pågående eller planerade stora industrietableringar. Generellt sett så är det väldigt roligt. Det kan ge en framtidstro med positiva befolkningsprognoser och utveckling i lokalsamhället. Det kan dock även innebära visst huvudbry för ansvariga inom kommunen med funderingar runt risktagande och vad kommunens bidrag är eller bör vara i samband med etableringen.

Det är alltid viktigt med affärsmässighet i kalkyler och scenarion men kanske extra viktigt vid dessa stora industrisatsningar som kan ge stora konsekvenser för kommunen långsiktigt. Risken att inte svara upp mot de önskemål som kommer av industrisatsningen behöver såklart ställas mot risken att stå med tomma industrilokaler, vakanser i bostadsbolaget och ökad arbetslöshet.

Många kommuner står inför större industrietableringar. Vad är viktigt att tänka på?

En stor industrisatsning kan innebära behov av utbyggnad inom flera områden. Industrimark förstås, men kan även behöva stora investeringar inom bostäder, VA, vägar, elförsörjning och elnät. Det kan även föra med sig väldiga satsningar i utbyggd järnväg eller hamn. Men vad är kommunens del av detta och vad kan privata aktörer bidra med? Det är viktigt att undersöka olika möjligheter så att inte kommunen ensam får dra det stora lasset och samtidigt ta en för stor risk. Det kan vara många utmaningar med en stor industrietablering, men den svåraste är kanske kompetensförsörjningen. Dels att faktiskt hitta ett stort antal personer med rätt kompetens, dels att möjliggöra för dessa att bosätta sig i kommunen.

Oberoende av om det är kompetensförsörjningen eller någon av de andra satsningarna som är den största utmaningen så är en realistisk och uppdaterad befolkningsprognos en avgörande faktor. Utmaningen i att ta fram realistiska befolkningsprognoser ökar med den osäkerhet som industrisatsningen för med sig. En osäkerhet som gör att planeringen går för fort eller för långsamt fram. De kommuner som lyckats bäst gör systematiska uppdateringar i sin befolkningsprognos samt har en väldigt bra dialog mellan politiken och tjänstepersonerna.

Prognoserna behöver utgå från vad den faktiska industrisatsningen för med sig men måste också vara realistisk. För att en befolkningsprognos ska kunna utgöra ett planeringsunderlag är det viktigt att kunna skilja mellan vad som är förhoppning om utfall (vision) och vad som är förväntat utfall (plan). Utmaningarna och osäkerheten i dessa prognoser är ofta stor och kostnaderna kan skena om prognosen ligger fel. Det finns exempel på hur kommuner har hanterat denna osäkerhet och bland lösningarna diskuteras metoder för att fördela investeringarna över tid och om det går att hitta flexibilitet i några lösningar, genom exempelvis tillfälliga bostäder. Det finns även exempel där man ser bortom sin kommungräns och krokar arm med de man har runtomkring sig. Inom en arbetsmarknadsregion kan det finnas både arbetskraft och bostäder som klarar att hantera en industrietablering. Den kommun som får en industrietablering inom sitt geografiska område gynnas av att kunna samverka med närliggande kommuner, vilket i förlängningen också blir en fördelning av risk.

Om allt inte går enligt plan, vad gör man då?

Vi ser flera kommuner som genom scenarioanalyser försöka lista vad som händer om satsningen inte går vägen helt enligt plan. Kommunerna försöker definiera både deras reella risk på kort sikt och vad de mer långsiktiga effekterna kan föra med sig. Har kommunen ett direkt ägande? Hur hanteras en stor arbetslöshet? Hur hanteras en förhöjd vakansgrad i bostäder? Dessa är frågor som kommunen tar upp och försöker hitta ”fall-back”-lösningar på i sin scenarioanalys samtidigt som man kan fundera på vad risken kan bli i steg två. Kan risken sprida sig till underleverantörer, andra kommuner eller andra branscher?

Lika viktigt som att beskriva visionen, möjligheterna och målet, lika viktigt är det att också ha en plan att falla tillbaka på om det inte blir som det var tänkt. Det kanske inte alltid är ”allt eller inget” som planeringen ska bygga på, utan snarare delmål med olika milstolpar där utvärdering sker för att kontrollera att man är på rätt väg.

Dela sidan via sociala medier: