15 jan, 2025
FörfattareMattias Bokenblom1000 miljarder i skuld – är det farligt?
- skulder
Om ungefär ett år förväntas den kommunala låneskulden passera 1 000 miljarder kronor. Ett faktum som sannolikt kommer att leda till en och annan braskande rubrik. Det är troligt att orden ”kommun” och ”skuld” kopplas ihop med dramatiska uttryck som ”bomb”, ”explosion” eller ”drunkna i”. Frågan är dock: är kommunsektorns ökade skuld ett problem? Vissa debattörer verkar anse det. Undertecknad är inte en av dem, och under hösten har jag i flera inlägg på LinkedIn försökt att belysa den kommunala skuldsättningen ur olika perspektiv. I detta blogginlägg vill jag lyfta fram några viktiga iakttagelser.
Stora tillgångar – låg skuldsättning
När kommunsektorns verksamhet diskuteras handlar det nästan uteslutande om kostnaderna och kvaliteten på de tjänster som levereras. Att fokusera på resultaträkningen är förstås viktigt, men för att upprätthålla en omfattande och fungerande välfärd på lokal nivå krävs också en robust balansräkning. Under efterkrigstiden har Sveriges kommuner och regioner byggt upp en imponerande tillgångsmassa. De äger tillsammans verksamhetslokaler på 60 miljoner kvadratmeter samt kommersiella fastigheter, huvudsakligen bostäder, med en minst lika stor yta. Det är inte förvånande att dessa tillgångar delvis är lånefinansierade. Det anmärkningsvärda är snarare att skuldsättningen i sektorn är så pass låg som den är.
Skulderna är mestadels intäktsfinansierade
Den stora majoriteten av kommunsektorns låneskuld återfinns i verksamheter som finansieras via taxor (vatten, avlopp och avfall) och intäkter (hyror, fjärrvärme och el). Endast drygt en femtedel av hela skulden behöver bäras av skattekollektivet.
Kommunernas räntekostnader är låga
I relation till kommuners och regioners skatteintäkter, verksamhetsintäkter och statsbidrag har den skattefinansierade verksamhetens räntekostnader en närmast marginell påverkan. Trots att genomsnittsräntan på kommunsektorns låneskuld har tredubblats under de senaste tre åren, motsvarar räntekostnaden fortfarande mindre än en procent av sektorns samlade intäkter.
Hög nettoförmögenhet
Värdet på de tillgångar som framför allt kommunerna äger via sina intäktsfinansierade bolag är stort. Även en försiktig marknadsvärdering av kommunsektorns hyresfastigheter, fjärrvärmenät, elproduktion, skog och mark visar på en betydande nettoförmögenhet.
Finns det då ingenting att oroa sig för? Två frågeställningar återkommer ofta i våra analyser på Kommuninvest. Den första utmaningen är att förutsättningarna runt om i landet varierar kraftigt, och spridningen för olika ekonomiska variabler inom kommunsektorn är stor. Bara för att skuldsättningen är hanterbar på aggregerad nivå betyder det inte att det är problemfritt för varje enskild låntagare. De kommande åren kommer att bli utmanande för vissa mindre kommunala bostadsföretag med hög vakansgrad, svaga resultat och relativt hög skuldsättning. Några mindre kommuner som investerat mycket i att rusta upp sina verksamhetslokaler har sett sina finansiella kostnader öka betydligt. I vissa fall har stigande räntekostnader varit avgörande för om de når svarta eller röda siffror på sista raden i resultaträkningen.
Den andra utmaningen är att en stor del av kommunsektorns tillgångar tillkom under en kort tidsperiod. Under åren före och efter 1970 byggdes skolor, sjukhus, kommunala hyresrätter och VA-anläggningar i en omfattning som saknar motstycke i modern tid. Många av dessa byggnader och infrastrukturer har nu passerat sitt bäst före-datum, och en central fråga är hur stort behovet av ersättningsinvesteringar faktiskt är.
Svensk kommunsektor har med andra ord en stark finansiell ställning och den aggregerade skuldsättningen idag behöver inte ge någon försämrad nattsömn. Men spridningen i ekonomiska förutsättningar och framtida reinvesteringsbehov kan sätta press på enskilda kommunala låntagare.
