ÖVERTAGANDET 1976–2005: Vart tog alla reformer vägen?

För kommuner och landsting innebar krisen flera år av röda siffror på nedersta raden i resultaträkningen, omkring 100 000 färre medarbetare ute i de olika verksamheterna och ett stort antal tomma hyresrätter i de allmännyttiga bostadsbolagen.

Samtidigt var 1990-talet ett decennium då Sverige genomförde både många och omfattande reformer. På nationell nivå märks bland annat följande under denna period:

• "Århundradets skattereform" lanserades
• Fyråriga mandatperioder infördes
• Bostadssubventionerna avskaffades
• Riksbanken fick ökat oberoende
• Överskottsmål i statens finanser och utgiftstak infördes
• Valfrihetsreformer inom vård, skola och omsorg introducerades
• Monopol inom bland annat media och telekom togs bort
• Pensionssystemet reformerades
• Sverige gick med i EU
• Den fasta växelkursen övergavs (om än ytterst motvilligt)
• Arbetsmarknadens parter införde det så kallade "Märket"

Det genomfördes även en rad viktiga reformer som påverkade ekonomistyrningen på lokal nivå i kommuner och landsting:

• Skola och äldreomsorg kommunaliserades
• God ekonomisk hushållning introducerades som begrepp
• Finansieringsprincipen lades fast
• Riktade drift- och investeringsbidrag slogs ihop och blev generella statsbidrag
• Balanskravet infördes
• Västra Götalandsregionen och Region Skåne bildades

Reformerna under 1990-talet förändrade samhällsutvecklingen i Sverige. De lade grunden till en relativt god ekonomisk utveckling under 2000-talet, med bland annat högre tillväxt och lägre statsskuld än i många jämförbara länder.

För svensk kommunsektor innebar reformerna en påtagligt större ekonomisk frihet att förvalta den egna ekonomin. Kommunsektorn har också tagit ansvar för denna frihet och kontinuerligt stärkt sin långsiktiga finansiella ställning under 2000-talet.

Om man ställer reformtakten under 1990-talet mot de första 25 åren av vårt nuvarande sekel framstår den senare tidsperioden som en relativt reformfattig era. Sänkt skattetryck, slopat apoteksmonopol och att samtliga landsting numera blivit regioner är de största förändringarna som undertecknad kommer att tänka på. Utan att vare sig upphöja eller förringa dessa reformer, är frågan om den nuvarande reformtakten är tillräckligt hög för att kunna möta dagens och morgondagens stora utmaningar.

Rahm Emanuel* sa vid ett tillfälle att kriser inte ska slösas bort eftersom de skapar möjligheter att göra saker och ting som inte var möjliga tidigare. 1990-talets förändringar och reformer tillkom mot bakgrund av den värsta och längsta ekonomiska krisen som Sverige upplevt i modern tid. Kanske är det så att kris och reformtakt är varandras förutsättningar.

Om det stämmer, kanske det krävs att vissa problem och utmaningar blir ännu mer akuta innan reformarbetet på allvar tar fart igen. Samtidigt visar vår nutidshistoria att svensk politik i sådana allvarliga lägen har förmått att samla sig, ta ansvar och hitta breda lösningar på stora strukturella problem. Det finns med andra ord goda skäl att tro att det kan ske igen – om viljan och modet finns.

*Barack Obamas stabschef, borgmästare i Chicago, USA:s ambassadör i Japan och potentiell presidentkandidat för Demokraterna 2028

Läs gärna mer om detta i vår alldeles färska rapport: Från statligt folkhemsbygge till kommunal upprustning Pdf, 9.2 MB, öppnas i nytt fönster.