Tre saker jag tror får konsekvenser för kommunsektorn

1. Befolkningstillväxten lyser med sin frånvaro

Bland det sista jag gjorde på Kommuninvest var Välfärdsekonomernas sista rapport, ”Nya tider – nya investeringar”.

Välfärdsekonomerna var en expertgrupp som sattes samman av Kommuninvest för att komma med fristående råd och rekommendationer under pandemin. Rapportens spaning framåt var att befolkningstillväxten skulle avta, och ge utrymme för de investeringar som fått stå tillbaka under en tid med kraftig befolkningstillväxt. Nämligen underhållsinvesteringar och omställningsinvesteringar, därav namnet på rapporten.

Se realistiskt på befolkningsutvecklingen

Ett misstag på investeringsområdet som kan få allvarliga konsekvenser är att man planerar för vad man hoppas på snarare än för vad man realistiskt sett ser framför sig. En risk i nuläget är att stanna kvar i investeringsplaner baserade på mer expansiva befolkningsprognoser än de som faktiskt är aktuella.

För drygt två år sedan började nedrevideringen av befolkningsprognoserna. Prognoser är ju alltid enbart prognoser, och det är ju som man kan tänka sig lite klurigt att spå framtiden. Det visar inte minst den forskningsrapport Pdf, 328.5 kB. som Kommuninvest har finansierat och som publicerades igår. Men studerar vi de senaste befolkningssiffrorna så har frånvaron av befolkningstillväxt börjat bli verklighet. Befolkningstillväxten totalt sett (juni 2023 till juni 2024) ligger på låga 0,08 procent (alltså under en tiondels procent). Genomsnittet sedan 2001 ligger på en tillväxt om 0,75 procent per år. Under samma period (juni 2023 till juni 2024) minskar 204 av 290 kommuner sin totala folkmängd. Till viss del beror detta på Skatteverkets arbete med folkräkningen, men det är inte hela förklaringen.

Figur 1: Rikets befolkningstillväxt samt antal kommuner med minskande befolkning

Den totala befolkningstillväxten (alla åldrar) är också bara en aspekt, eftersom kommunens planering beror mycket på vilken del av befolkningen som förändras. Till exempel om det blir fler barn eller äldre. Den senaste tidens siffror ger en tydlig trend, vi går mot en period med minskat antal barn i både förskoleåldern och grundskoleåldern och ett ökat antal äldre äldre (läs över 85 år).

Under det senaste året har antalet 1–5 åringar minskat med 20 000 och 6–15 åringar med 9 000. Detta minskar behovet av förskole- och skolplatser och får för vissa kommuner konsekvenser i form av förskolor och skolor som behöver stängas. Beslut om nedläggning är tuffa, men nödvändiga för att få ihop budgeten. Däremot ökar antalet äldre över 85 år med över 100 000 individer fram till 2030 vilket sätter press på både utbyggd hemtjänst och fler platser inom så kallat särskilt boende. Att befolkningsutvecklingen är en snackis är inte underligt.

2. Pengar har ett pris

En annan förändring är att räntorna har ökat, och det kraftigt. Detta diskuterades i det förra blogginlägget av Välfärdsekvationen. Även om toppen tycks vara nådd och alla förväntar sig att Riksbanken kommer göra en rad räntesänkningar framöver så kommer vi sannolikt inte återgå till den extrema lågräntemiljö som 2010-talet var. När pengar har ett pris påverkar det hur olika frågor diskuteras; till exempel när det gäller likviditetsplanering och inhyrning av verksamhetslokaler.

Likviditetsplanering borde bli en allt mer aktuell fråga, det kostar helt enkelt för mycket att hålla en stor reserv med pengar på banken. Nyttan av att ha en noggrann planering bör, när pengar har ett pris, överstiga kostnaden för detsamma. Trots det så har kommuner och regioners likviditetsreserv stannat kvar på den något högre nivån som etablerades efter pandemin¹. I turbulenta tiden är det också skönt att ha en reserv, och turbulenta tider har det minst sagt varit de senaste åren.

Figur 2: Total likviditet för kommuner och regioner i miljarder kronor

Låga räntor och en kraftig befolkningstillväxt var två stora drivkrafter till att marknaden för samhällsfastigheter växte fram. Båda dessa faktorer har förändrats. Frågan om att äga eller hyra verksamhetslokaler har ändrat karaktär, från att ha diskuterat om kommunen ska äga eller hyra handlar det nu snarast om vi ska fortsätta hyra de verksamhetslokaler vi inte äger eller om vi ska försöka köpa tillbaka dem. Den höga inflationen spelar såklart in då hyran ofta indexeras med KPI och hyreskostnaderna tar en allt större andel av budgeten.

Att låneskulden ökat och fortsätter att öka var också en faktor som drev fram att kommuner valde att sälja verksamhetslokaler, amortera på skulden och istället hyra tillbaka lokalen på långa kontrakt. Men när förtydligandet från RKR kom gällande dessa leasingkontrakt försvann detta incitament. Bilden över skuld tycker jag också börjar ändra karaktär vilket för mig in på den sista punkten.

3. Investeringar, mer än en utgift

Snart publicerar vi vår återkommande årliga rapport “Den kommunala låneskulden” som inte minst innehåller sammanställningar av kommunsektorns investeringar och låneskuld. En skuld uppfattas ofta som något negativt, “den som är satt i skuld är icke fri”. Men här anas en tendens till förändring, där bland annat diskussionen om det finanspolitiska ramverket är nyttig. Många ropar på underskottsmål medan andra är oroliga för att detta kommer att användas till kortsiktiga satsningar med sänkta skatter eller ökad offentlig konsumtion.

Givetvis är inte en för hög skuldsättning positivt, det är inte heller så att vi ska låna till driftskostnader. Men om ett lån går till en investering som ökar tillväxten kan ju faktiskt utrymmet för framtida generationer öka i de fall tillväxten är högre än räntekostnaden. För en kommun kan det också handla om en investering som ger ökade utgifter idag men som minskar kostnaderna framöver, exempelvis underhåll eller omställningsinvesteringar. Oavsett vart diskussionen landar, överskottsmål, balansmål eller underskottsmål tycker jag den har varit nyttig för synen på vad en investering faktiskt är.

Att koka ner två händelserika år till tre punkter är svårt, och det finns förstås många fler områden att lyfta. Ökade diskussioner om effektivitet och produktivitet i och med produktivitetskommissionens delrapport, vatten- och avloppsverksamheternas stora investeringsbehov och ökade taxor, hållbarhet i både omställning och rapportering, stora industrisatsningar och kommunens och statens roll i detta arbete. Ja, en hel del alltså. Det blir en spännande höst inte minst (ja något partisk) med remissvar på utjämningskommitténs betänkande men också det geopolitiska läget som är osäkert och kan elda på inflationen igen. Håll i er!

¹ Inflationen påverkar troligtvis storleken på likviditetsreserven, eftersom man nu behöver ha mer i nominella termer för att täcka samma eller liknande kostnadsposter som tidigare.