Vanligaste orsakerna till förändringar av Utjämningskommitténs förslag

Förändringar i merkostnadsberäkningarna

Det som främst avgör om en kommun eller region är bidragsmottagare eller avgiftsbetalare i systemet är åldersstrukturen. En kommun med en hög andel äldre får bidrag i modellen för äldreomsorg, och en kommun med en låg andel barn betalar i modellen för grundskola. Ålder utgör basen i de stora modellerna i kostnadsutjämningen idag och gör så även efter förslaget. Utöver demografi finns det också andra strukturella faktorer som gör att vissa kommuner beräknas ha merkostnader. Dessa är främst gles bebyggelsestruktur, strukturell lönenivå och socioekonomi. I de stora modellerna förskola, grundskola, gymnasieskola och äldreomsorg är det främst förändringar i dessa merkostnadskomponenter som gör att en kommun får en lite högre eller lite lägre standardkostnad (eller avgift/bidrag) än tidigare.

• Merkostnadsberäkningen för gleshet har gjorts om i grunden utifrån en ny variabel framtagen tillsammans med Lunds universitet. Den nya metoden innebär att ersättningen för gleshet generellt ökar men också att modellen inte behöver vila på en rad antaganden om avstånd och kostnader utan kan utgå från de kostnadsskillnader som finns och som samvarierar med gleshetsvariabeln.

• Merkostnaderna för löner har uppdaterats och visar på en ökad strukturell löneskillnad i Sverige. Det är inte de faktiska lönerna som utjämnas utan de som kan kopplas samman med strukturella faktorer.

• Merkostnaden för socioekonomi har setts över och uppvärderats i äldreomsorgen. Samtidigt har en merkostnad för socioekonomi lagts till i grundskolan. När något nytt inkluderas i en modell blir hela ersättningen en förändring vilket gör att detta kan få stora effekter för enskilda kommuner.

Uppdateringar

Andra modeller som inte kopplas till en tydlig ålderskategori fungerar på samma sätt som Norges samtliga modeller gör, nämligen genom att en regressionsanalys skattar sambandet mellan olika strukturella variabler och kostnaderna. Detta gäller främst modellerna för kollektivtrafik och individ och familjeomsorg. Här är orsaken till förändring främst uppdateringar. Uppdatering innebär att de samband som legat till grund för utfallet i kollektivtrafiken samt individ- och familjeomsorgen gjorts om på nya data, som speglar aktuella samband. Detta får relativt stora effekter för enskilda kommuner då främst storstäder.

Förändringar beror på utgångsläget

Att utreda hur en förändring påverkar en specifik kommun eller region beror också på var startpunkten är.

Generellt sett har merkostnaden för gleshet värdetars upp men i delmodellen för äldreomsorg kan glesa kommuner ändå få en negativ förändring. Anledningen är att merkostnaden för gleshet tidigare bestått av två delar: en som skattats med en GIS modell som tar hänsyn till var varje individ i kommunen faktiskt bor och en som använder sig av tätortsgrad och invånare per kvadratkilometer. I den sistnämnda används således inte mått som utgår ifrån var befolkningen faktiskt bor. En kommun med stor yta men få invånare har i nuvarande modell fått ett stort bidrag oavsett var dess invånare bor. Dessa kommuner kan då tappa en del vid införandet av den nya gleshetsfaktorn.

Ett annat exempel är delmodellen för gator och vägar som innehåller gamla uppgifter och där det dessutom varit svårt att utreda varför den ser ut som den gör. För att inte fortsatt använda en modell som inte går att härleda har en ny modell byggts upp. Eftersom utgångsläget i det här fallet är svåranalyserat blir också förändringen komplicerad att reda i.

Regionerna

För regionerna har inkomstutjämningen större påverkan i och med en uppdatering av skattesatsen till 2022 års nivå, vilket påverkar regionerna mest då skattesatsen ökat främst för regionerna mellan 2003–2022. Innebörden är att underlaget för inkomstutjämning nu multipliceras med en högre skattesats. Region Stockholm, som är den enda avgiftsbetalaren, betalar en högre avgift medan övriga kommuner får ett högre bidrag.

Kompensationsgraden höjs också för bidragsmottagande regioner till 95 procent för att ligga på samma nivå som för kommunerna, detta får samma effekt som uppdateringen av skattesatsen. Garantinivån höjs också men effekten av detta är liten i förhållande till de andra två förändringarna.

För hälso- och sjukvårdsmodellen beror de största förändringarna på en ny gleshetsberäkning och en inkludering och uppdatering av ersättningen för små regioner. Ersättningen för att regionen är liten och har småskalighetsnackdelar har legat i strukturbidraget tidigare och inte uppdaterats på många år vilket innebär en större ersättning till främst Gotland och Jämtland Härjedalen.

Befolkningsförändringar

För komponenterna som tar hänsyn till befolkningsminskning och befolkningsökning sker en del förändringar. Samtliga merkostnadskomponenter för befolkningsförändringar inom verksamhetsmodellerna för utbildning tas bort. Här har kommittén inte kunnat verifiera att denna merkostnad finns. Modellen för befolkningsminskning förändras så att ersättningen inte utgår under 10 år utan anpassningsperioden förkortas till 5 år. Det som kan anpassas ska alltså kunna anpassas inom 5 år. Modellen för befolkningstillväxt för regionerna tas också bort samtidigt som en ventil inom modellen för eftersläpning skapas för de kommuner och regioner som växer kraftigt under ett enskilt år.

Rätt sak på rätt plats

Henrik Berggren, som var sekreterare i kommittén, brukar uttrycka att vi har sorterat och lagt de olika merkostnaderna på rätt plats. Merkostnaderna för gleshet har uppvärderats i de olika delmodellerna men samtidigt så minskar ersättningen för gleshet inom modellen för övergripande administration. I den modellen förstärks i stället småskalighetsfaktorn. Modellen är tänkt att ersätta kommuner för det som finns inom de gemensamma delarna så som löneadministration, ledning och styrning. Om en kommun med 3000 invånare behöver 30 personer behöver kanske en kommun med 5000 invånare 40 personer, vilket innebär avtagande kostnader per invånare. Rätt sak på rätt plats. Konsekvensen kan således bli att någon gles kommun som i denna modell haft en hög kompensation tappar samtidigt som små kommuner får högre ersättning.

Sammanfattningsvis är det för kommunerna framför allt föreslagna förändringar i kostnadsutjämningen som får störst effekt. Kostnadsutjämningen består av en rad delmodeller som alla uppdaterats, bekräftats och ändrats för att så långt som möjligt spegla de strukturella kostnadsskillnaderna som finns mellan våra kommuner och regioner. För regionerna är förändringar i inkomstutjämningen viktiga. Oavsett förändringar är målet och förhoppningen att de ska leda till mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommunerna och regionerna.