Färre nyfödda, fler 80-plussare – och större utmaningar

Artikel

Aktuella befolkningsprognoser visar överraskande stora skillnader jämfört med tidigare prognoser. Den korta slutsatsen är färre barnafödslar och fler som blir äldre. Men riktigt så enkelt är det inte. Dialog har pratat orsaker, utmaningar och lösningar med Erik Törnblom, sektionschef på Sveriges Kommuner och Regioner.

Den demografiska utvecklingen kan sammanfattas med en stor nedgång av befolkningstillväxten totalt sett. Förra tioårsperioden 2013–2023 ökade befolkningen med drygt 900 000 personer. Enligt SCBs prognos väntas den bara öka med knappt 250 000 personer 2023–2033.

– Det är en oväntat stor skillnad, summerar Erik Törnblom, sektionschef för Ekonomisk analys på SKR. Befolkningen kan öka på två sätt: Fler flyttar in än ut, fler föds än dör. Under 2010-talet ökade befolkningen markant på båda dessa sätt. Nu ser vi istället en nedgång i både barnafödande och nettomigration.

Flera tänkbara orsaker

Barnafödandet har sjunkit successivt sedan 2010, från cirka två barn per kvinna till under 1,5 barn per kvinna.

I april 2024 gjordes ytterligare en nedrevidering av prognoserna eftersom data visar betydligt lägre befolkningsutveckling – och även en förändring av befolkningsstrukturen där 80-plussarna ökar snabbt medan barn och unga blir allt färre.

Minskningen av nettomigrationen har sin grund i en omläggning av migrationspolitiken. Men vad beror det lägre barnafödandet på?

– Först ska sägas att Sverige följer trenden i resten av västvärlden när det gäller minskat barnafödande. Orsaken är dock inte så tydlig, och det finns sannolikt fler än en.

Historiskt finns ett tydligt samband mellan konjunktur och familjebildning. Detta samband är inte lika stabilt längre. Nu får vi till viss del söka svaren på annat håll.

– En hypotes är att en orolig omvärld och geopolitiska kriser leder till osäkra framtidsutsikter. Klimatet är en ödesfråga för många. En annan hypotes är att många prioriterar annat, som karriär och självförverkligande. Barn får komma senare i livet, eller inte alls, säger Erik.

Tuff planering för kommunerna

För kommuner är demografin – åldersfördelning, inflyttning och utflyttning – den enskilt viktigaste faktorn för att kunna planera, för att se vilka behov som finns och vilka investeringar som behöver göras.

Så sent som 2017–2018 visade prognoserna att det behövde byggas mycket nytt – bostäder och skolor till exempel. Idag ser behoven annorlunda ut och är många gånger svåra att förutse.

– Den äldre befolkningen är relativt lätt att prognosticera i antal, men det är svårt att förutse deras behov. De efterfrågar inte särskilt boende och hemtjänst i samma utsträckning längre. Det beror sannolikt på att de är friskare längre. Det skulle även kunna finnas en kvardröjande ”pandemieffekt” – en tveksamhet till äldreboenden, förklarar Erik.

För yngre gäller det omvända. Det är svårt att prognosticera hur många som föds, men lättare att förutspå deras behov av förskola, skola och så vidare.

Läget kräver en omställning i kommunerna.

– Att göra kalkyler som bygger på antaganden är ett svårt jobb. Det varierar dessutom mycket både mellan kommuner och även inom kommuner. Att fatta beslut om att lägga ner förskolor och skolor är inte lätt, konstaterar Erik.

Investeringsbehov och kompetensförsörjning

Traditionellt sett innebär en befolkningstillväxt ett ökat behov av investeringar. Då borde en minskad tillväxt betyda ett mindre investeringsbehov – eller?

– Så enkelt är det inte. Investeringar kopplade till tillväxt och exploatering minskar, men det finns andra, växande behov: Infrastruktur, vatten/avlopp, energieffektivisering i bostäder och verksamhetsfastigheter. Man kan säga att investeringsbehovet ligger kvar på hög nivå men skiftar form, säger Erik.

Kompetensförsörjning är en annan stor nationell utmaning, eftersom personer i arbetsför ålder ökar i lägre takt än tidigare. Dessutom påverkar stora satsningar på exempelvis försvar, rättsväsendet och grön industri efterfrågan på arbetskraft. Var ska arbetskraften komma ifrån?

Enligt SCBs tioåriga prognos förväntas befolkningen minska i 160 kommuner och öka i 130 kommuner fram till och med 2033.

– Men särskilda händelser kan påverka utvecklingen. Stora industrietableringar som skapar arbetstillfällen till exempel. Vi ser färre kommuner med stark tillväxt. De som växer är generellt större städer och närliggande pendlingsorter – fast i lägre takt än man tidigare trott. Landsbygdskommuner och redan små orter fortsätter i stor utsträckning att minska, berättar Erik.

Under 2010-talet växte de flesta kommuner, främst på grund av en stark nettomigration, vilket i många visade sig vara en tillfällig uppgång snarare än ett trendbrott.

Realistiska antaganden utifrån nytt underlag

Budskapet tycks ha landat hos många kommuner, befolkningsutvecklingen är en flitigt diskuterad fråga. Men sen gäller det att agera också. Erik betonar vikten av att inte hålla fast i alltför positiva prognoser.

– Gör en ordentlig analys med hänsyn till kommunens specifika förutsättningar. Ta fram en känslighetsanalys, hur blir det om A eller B händer? Gör realistiska antaganden och medvetna val, och våga fatta de beslut som krävs, uppmanar Erik.

Hjälp med exempelvis analyser, budgetarbete, investeringar och finansiering finns att få från SKR och Kommuninvest.

– Med SKRs ”Prislappsmodellen” har ett 70-tal kommuner fått hjälp med att fördela resurser i budgeten. På vår webbplats finns också ett demografiskt visualiseringsverktyg för att med utgångspunkt från SCBs lokala befolkningsframskrivningar göra jämförelser, säger Erik.

Mattias

"Vi ser en nedgång i
både barnafödande
och nettomigration"

Erik Törnblom
Sektionschef för
Ekonomisk analys på SKR

Dela sidan via sociala medier: