Fördjupning: Skuldförvaltning när det stormar i världen
De makroekonomiska och geopolitiska händelserna ser ut att avlösa varandra. Förhoppningarna om en lugn och stabil räntemarknad under 2026 krossades redan under årets första kvartal med krig, orolighet och inflationsrisker. Det nya normala för alla skuldförvaltare i världen är att ta beslut under ryckiga omständigheter, där morgondagens händelser snabbt kan både höja och sänka räntorna. Av förklarliga skäl kan det vara svårt att navigera i en sådan miljö. Varje skuldförvaltare vill åstadkomma så låga räntekostnader som möjligt, samtidigt som graden av risk man tar alltid behöver vägas in i besluten. De senaste årens turbulenta omvärld ger en god inblick i hur de praktiska valen har gått till, och som den här fördjupningen ämnar undersöka, som alltid med fokus på kommunsektorn.
Ränteutvecklingen sedan 2022 har varit motsatsen till åren dessförinnan. Från de historiska låga räntorna tog först inflationsoro och sedan den faktiska inflationschocken marknadsräntorna från runt noll procent till omkring fyra procent. Den snabba förändringen har påverkat hushållens tillika företagens, kommunernas och regionernas räntekostnader. Kommunsektorns genomsnittsränta gick på kort tid från strax under en procent till 2,5 procent. Under de senaste kvartalen har räntorna varit förhållandevis stabila, men som mars har visat kan det uppstå nya händelser som skapar osäkerhet och orolighet. I Figur 1 illustreras den drastiska ränteutvecklingen från lågräntemiljön till dagens nivåer. 2025 var ett relativt stabilt ränteår, men som går att se längst till höger i figuren har 2026 börjat med kraftiga rörelser.
Figur 1. 1-årig och 5-årig swapränta, 2018–2026 xlsx, 645.2 kB.
För att titta närmare på kommunsektorns skuldförvaltning i miljöer av större osäkerhet och orolighet jämförs lånepreferenser, så som val av kapitalbindning, med volatilitetsindexet VIX. VIX, också kallat ”skräckindex”, försöker mäta den kortsiktiga framtida volatiliteten (alltså känsligheten) i finansmarknaden. När det inte finns så mycket att oroa sig över ger indexet låga värden, men i händelse av finanskriser, pandemi, krig och inflationschocker ger indexet höga värden. Den senaste 20-årsperioden har finanskrisen 2008/09 och pandemin orsakat högst värden. På senare tid har Rysslands invasion av Ukraina och Trumps tullkrig inneburit förhöjda värden i indexet, se Figur 2. Under mars 2026 höjdes värdet på grund av kriget mellan Iran, USA och Israel.
Frågan är om och hur händelser som driver upp oro och osäkerhet påverkar valen inom kommunsektorns skuldförvaltning. En långsiktig skuldförvaltningsstrategi behöver inte nödvändigtvis påverkas av externa händelser, men analyser genomförda vid tidigare tillfällen har visat att aktiv skuldförvaltning inte är en raritet inom kommunsektorn.
Ett första nyckeltal att jämföra med volatilitetsindexet är valet mellan rörliga lån och fasträntelån. I Figur 3 jämförs andelen fasträntelån på kvartalets nya och omsatta lån med indexet. Det finns ett par intressanta aspekter att belysa. Den första är att den långsiktiga trenden över tid visar att preferenserna för fasträntelån växer. För 10 år sedan stod fasträntelånen för närmare 30 procent av kvartalets affärer, medan de idag utgör ungefär hälften. Den andra aspekten berör i stället den kortsiktiga beteendeförändringen som sker i samband med att volatilitetsindexet är högt, det vill säga att oron och osäkerheten på finansmarknaden är hög. Detta syns i de två nedgångarna runt 2020 (pandemins utbrott) och 2022 (kriget i Ukraina och inflationsoro).
Ungefär samma bild målas upp i Figur 4 där volatilitetsindexet jämförs med valet av kapitalbindning, det vill säga till vilken löptid nya eller omsatta lån tecknas. Den långsiktiga trenden pekar på att fler affärer tecknas med löptider på 4 år eller längre, samtidigt som avsteg sker när volatiliteten i finansmarknaden bedöms som hög. Det sker med andra ord en förflyttning mot mer kortsiktig finansiering när de finansiella marknaderna är känsliga.
Beteendeförändringen som sker när volatiliteten i finansmarknaden bedöms som hög är mycket intressant. Skuldförvaltningen blir mer kortsiktig när det förväntas att räntorna kan se stora förflyttningar på kort tid. Anledningarna till beteendeförändringen kan förstås vara flera, men här lyfts två.
En anledning kan vara att man vill avvakta och vänta och se hur räntemarknaden utvecklas, och under den tiden hålla finansiering kort. Den korta finansieringen ger möjlighet att vara snabbfotad när osäkerheten lägger sig, men det innebär en förhöjd risk, eftersom eventuella ränteförändringar snabbare påverkar räntekostnaderna.
En annan anledning kan vara en förändrad prisbild på kort finansiering jämfört med längre finansiering. Det kan bero på förändrade marginaler på upplåningen, där längre finansiering får (relativt) högre marginaler, eller att (swap)räntorna förändras olika snabbt och mycket. Om de längre räntorna upplevs som dyrare är det möjligt att preferenserna skiftas till den kortsiktiga finansieringen.
Avsteg från en långsiktig skuldförvaltningsstrategi i syfte att hämta kortsiktiga vinster är dock vanskligt. En vänta och se-strategi innebär en förväntan om att framtida räntenivåer kommer att vara lägre än dagens nivåer. Med andra ord sätts sannolikheten för en återgång till lägre räntenivåer som högre än sannolikheten för att räntorna stiger ytterligare. Risken för högre räntekostnader i framtiden värderas i praktiken lägre än den eventuella ”vinsten” som kan göras om räntan sjunker igen.
Om anledningen är att längre finansiering upplevs som dyrt är det värt att komma ihåg att vad som är dyrt eller billigt först går att utvärdera i efterhand. När räntorna steg under 2022 kunde säkerligen dessa upplevas som dyra i relation till den lågräntemiljö som var fallet dessförinnan. Nu i efterhand har det visat sig att räntorna i början av ränteuppgången var billiga i förhållande till dagens nivåer.
När världen återigen präglas av konflikter, handelsstörningar och inflationsrisker ställs skuldförvaltare inför välbekanta avvägningar. Att avvika från en långsiktig strategi kan upplevas som rationellt i stunden, men bygger i praktiken på antaganden om framtida ränteutveckling som inte går att veta på förhand. Flexibilitet och handlingsutrymme har sin plats, men måste balanseras mot stabilitet och förutsägbarhet.