Fördjupning kv 2 2023: Derivatanvändning i kommunsektorn
Derivatanvändning i kommunsektorn¹
Kommunsektorns låntagare har länge använt derivat för att förlänga räntebindningen i sina skuldportföljer och därmed minska sin räntekänslighet. I underlaget till årets andra kvartalsrapport om kommunsektorns skuldförvaltning fanns 1 545 finansiella derivat motsvarande 190 miljarder kronor. Det motsvarar 30 procent av de utestående lånen vid samma tillfälle. Användningen av derivat förlänger räntebindningen i sektorn med ett drygt år, från 1,5 till 2,7 år.
Derivatens popularitet har berott på att de har upplevts som ett mer flexibelt och billigare sätt att arbeta med skuldportföljens räntebindning än att använda sig av fasträntelån. Flexibelt i det att det går att förändra räntekänsligheten (i form av andel rörlig/fast ränta) utan att ändra i underliggande skuldportfölj, samt att kapital- och räntebindning inte nödvändigtvis behöver följa varandra. ”Billigare” i avseendet att den fasta räntan i ett derivat inte belastas av den kreditriskpremie som ingår i räntan på ett fasträntelån med samma löptid.
Att handla med derivat innefattar dock även risker. En risk, som kallas för refinansieringsrisk, uppstår när kommunen eller regionen lånar kort och binder räntan på längre sikt. Refinansieringsrisk innebär att det kan vara svårt eller kostsamt att refinansiera det underliggande lånet vid ett givet tillfälle. En annan risk kallas för motpartsrisk och uppstår eftersom det finns en motpart i derivatkontraktet som behöver fullfölja sina åtaganden under hela bindningstiden.
På senare år har det kommit signaler om att vissa låntagare slutat använda derivat till förmån för att enbart använda sig av en kombination av lån med rörlig och fast ränta för att hantera riskerna i sin skuldförvaltning. En möjlig orsak till eventuellt minskat derivatanvändande är att strategin att låna kort och binda räntan långt med derivat inte var särskilt framgångsrik under 2010-talet när marknadsräntorna låg stabilt runt noll i över sju års tid.
Fördjupningen i detta kvartal tittar närmare på frågan om användningen av derivat minskat över tid, men också ifall det går att se skillnader mellan olika låntagare.
Finansiella derivat
Derivat är ett samlingsnamn på flera finansiella instrument som vanligtvis används för att hantera olika typer av risk. Det kan bland annat handla om att minska risken för förändringar i valutakurser eller räntesatser. I den svenska derivatmarknaden används främst räntederivat och valutaderivat, där den förstnämnda utgör ungefär 80 procent av marknaden². Även inom kommunsektorn är räntederivat vanligt förekommande, främst i form av ränteswappar som gör det möjligt att växla rörlig ränta till fast ränta, eller vice versa. Av ränteswapparna i kommunsektorn används 95 procent till att växla rörlig ränta till fast ränta
Signalerna om att derivatanvändandet har minskat över tid ser ut att stämma, men inte nödvändigtvis i absoluta termer. Figur 1 visar att kommunsektorns derivatvolym har stigit, men i betydligt lägre takt än låneskulden. Sedan 2017 har den gått från 170 till 190 miljarder kronor, samtidigt som låneskulden i sig har ökat med nästan 200 miljarder kronor.
Figur 1: Kommunsektorns volym av derivat och lån, kvartal 1 2017 – kvartal 2 2023
Källa: Kommuninvest
Derivat som andel av låneskuld har således sjunkit på aggregerad nivå, och för att illustrera detta visar Figur 2 utvecklingen av fasträntelån och derivat, som andel av total låneskuld. Sedan 2017 har derivatens andel av låneskulden minskat med 10 procentenheter, från 40 till 30 procent. Över samma period har fasträntelånens andel stigit med ungefär lika mycket, vilket också är rimligt med tanke på att den genomsnittliga räntebindningstiden i kommunsektorn har varit relativt konstant.
Figur 2: Fasträntelån och derivat som andel av låneskuld, kvartal 1 2017-kvartal 2 2023
Källa: Kommuninvest
På aggregerad nivå har derivatens andel av låneskulden alltså sjunkit, men kommunsektorn är stor och heterogen vilket kan innebära att beteendet skiljer sig åt mellan olika kommungrupper³. För att ge en ögonblicksbild från det senaste kvartalet och visualisera skillnader i användande visar Figur 3 derivatvolymen i miljarder kronor på x-axeln och dess andel av låneskulden på y-axeln. Det finns några grupper som står ut i relation till andra, men kommungruppen som står ut allra mest är Större stad. Gruppen står för runt hälften av samtliga derivat inom kommunsektorn, och har den största andelen derivat av total låneskuld, på nästan 50 procent. Två andra kommungrupper som står ut är Pendlingskommun nära storstad och Mindre stad/tätort. Dessa grupper har derivat som uppgår till drygt 20 miljarder kronor, vilket utgör mellan 25–30 procent av respektive kommungrupps låneskuld.
Figur 3: Derivatvolym i miljarder kronor och som andel av låneskuld fördelat på kommungrupp, kvartal 2 2023
Källa: Kommuninvest
De kommungrupper som stod ut i föregående figur visar sig också vara de grupper som har högst andel kommuner som är aktiva på derivatmarknaden. Figur 4 visar att Större stad har allra högst andel på 80 procent, medan Mindre stad/tätort och Pendlingskommun nära storstad ligger på 70 respektive 60 procent. De flesta kommungrupper har en relativt låg aktiv andel.
Figur 4: Andel kommuner som handlar med derivat per kommungrupp*, kvartal 2 2023
Källa: Kommuninvest
* Täljaren och nämnaren består endast av kommuner och regioner som ingår i underlaget.
Derivatanvändningen har däremot inte alltid sett ut som den ser ut idag, vilket synliggjordes tidigare i Figur 2. Den nedåtgående trenden på aggregerad nivå behöver heller inte vara kommunsektorövergripande. I Figur 5 presenteras utvecklingen av kommungrupperna med högst nyttjandegrad (Större stad, Mindre stad/tätort, Pendlingskommun nära storstad) med en sammanslagning av övriga kommungrupper. Bortsett från att gruppernas derivat som andel av låneskulden skiljer sig åt är den nedåtgående trenden densamma sedan 2017.
Figur 5: Derivat som andel av låneskuld fördelat på kommungrupp, kvartal 1 2017 – kvartal 2 2023
Källa: Kommuninvest
Data på kommunsektorns derivatanvändning visar att derivatvolymen i kronor och ören har legat på en relativt jämn nivå de senaste åren. I början av 2017 låg derivatvolymen på 170 miljarder kronor, och efter en högstanivå i mitten av 2021 på 212 miljarder kronor har volymen sjunkit till cirka 190 miljarder kronor vid utgången av kvartal 2 2023. Som andel av låneskulden har trenden däremot varit nedåtgående under hela perioden, mycket på grund av låneskuldens ökning. Under samma period har också andelen fasträntelån stigit, och har i mångt och mycket tagit över den räntebindning som derivaten stod för. Inom kommunsektorn finns variation i användandet av derivat, där kommungruppen Större stad står för ungefär hälften av derivatvolymen. Det skiljer sig också i hur många kommuner och regioner som är aktiva inom respektive kommungrupp, där grupperna med större volym också har fler som handlar med derivat. Över tid följer kommungrupperna däremot samma trend, där derivaten utgör en minskande andel av låneskulden.
¹ Dataunderlaget till fördjupningen är samma underlag som ligger till grund för kvartalsrapporten Kommunsektorns skuldförvaltning.
² Mer information om SKR:s kommungruppsindelning går att hitta här: Kommungruppsindelning | SKR. Analysen har gjorts på koncernivå, vilket innebär att även kommunala företag som använder derivat ingår.
³ Riksbanken (2021), Den svenska derivatmarknaden (riksbank.se)
