Prislappar i budgetprocessen kan göra stor nytta

Hur pressad är den kommunala ekonomin?

– Det varierar en hel del. Det finns ett antal kommuner som har klarat sig ganska bra genom ett par år av hög inflation och höga räntor. Men många andra kommuner, och nästan alla regioner, har haft det betydligt tuffare. Minusresultat 2023 har inte varit någon ovanlighet och det ser ännu tuffare ut 2024. En stor bidragande orsak är såklart pensionskostnaderna men också stora nettokostnadsavvikelser inom verksamheterna.

Givet att det som hänt kan beskrivas som ett slags kostnadschock har det varit naturligt, att så gott det går, ändå jobba med att hålla kostnaderna nere. Många kommuner och regioner arbetar med olika typer av effektiviserings- och besparingsprogram i syfte att komma till rätta med ekonomin.

I denna kontext ser vi alltfler fall där SKR:s prislappsmodell fungerar som ett nyttigt verktyg för att få ordning på kostnadssidan. Målet med modellen är ha en budget i balans där resurserna är fördelade utifrån verksamhetens prislappar. Det i sin tur är en förutsättning för en ekonomi i balans och god ekonomisk hushållning.

Hur fungerar prislappsmodellen?

– Enkelt uttryckt kan man säga att man med hjälp av modellen arbetar fram en teknisk ram som baseras på den genomsnittliga kostnaden per invånare för en viss verksamhet, exempelvis skola eller äldreomsorg. Prislappen för exempelvis skola baseras på den beräknade strukturella kostnaden i den specifika kommunen, utifrån kostnadsutjämningssystemet. Skillnaderna i prislapp mellan olika kommuner kan bero på bla gleshetsfaktorer, antal barn i den aktuella åldersgruppen eller socioekonomiska faktorer.

Den tekniska ramen sätts i förhållande till det antal invånare som finns i just den åldersgruppen som prislappen avser, exempelvis inom förskola och grundskola. Om man identifierar områden där man har ett högre kostnadsläge än jämförbara kommuner reder man ut om detta beror på rimliga prioriteringar, eller om det har att göra med att verksamheten inte är så effektiv som den borde vara. Där man har för höga kostnader sätter man in åtgärder för att bli mer effektiv.

Modellen innebär att man noggrant och medvetet jobbar igenom kostnadsnivåerna på olika verksamhetsområden. I stället för att sätta in schablonåtgärder agerar man så precist som möjligt. Detta ger en rationalitet i budgetarbetet. Resursfördelningen blir genomtänkt. Man skär kostnader där det är möjligt att skära kostnader. Samtidigt blir man tydlig med vilka områden som man, av politiska eller andra skäl, anser att man ska lägga extra resurser på. Läs mer här. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vad ser ni för konkreta effekter av detta arbetssätt?

– Så långt har vi sett flera exempel på att effekterna blir riktigt goda. Det blir väldigt tydligt vad verksamheten ”borde kosta” om man bedriver den så effektivt som möjligt utifrån kommunens strukturella förutsättningar. Vilket utrymme som finns kvar för politiska prioriteringar och möjliga omfördelningar inom verksamheterna. En viktig faktor är också att alla som är delaktiga i budgetprocessen vet hur de tekniska ramarna är framtagna, vilka parametrar som ingår, man talar samma språk. Det sker inte bara en uppräkning mot förra årets budget.

Hur går diskussionerna i rådgivningssamtalen just nu?

– Just nu är det mycket samtal om räntenivåer inför omsättningar och nyupplåningar men också samtal om investeringsplaner och behov av att anpassa redan lagda planer utifrån den förändrade demografin, behovet av fler äldreboende och färre förskolor. Mycket underlag som behöver arbetas fram för att man ska kunna ta en realistisk budget och hålla kostnadsramar. En hel del av detta berör också Emelie Värja i sitt senaste blogginlägg av Välfärdsekvationen.