Långa obligationer: en outnyttjad möjlighet?

Den svenska marknaden

Som medlemsägd organisation har Kommuninvest som mål att låna de pengar som kunderna efterfrågar. Således lånar vi majoriteten av vår upplåning i löptider mellan 2–6 år, vilket leder till att vår upplåningsportfölj brukar ha en genomsnittlig löptid mellan 2,5 och 3 år. I internationella jämförelser är detta kort, men sett till den svenska marknaden är det vanligt.

Ovanstående figur visar förfallande volym i benchmarkobligationer för de största utgivarna av säkerställda bostadsobligationer, Riksgälden, Kommuninvest och obligationer utgivna av svenska kommuner och regioner i den svenska marknaden. Som figuren visar finns en stor del av den förfallande volymen inom 5 år. Jag upplever inte att mönstret ser annorlunda ut för de emittentkategorier som inte inkluderats i figuren, exempelvis företagsobligationer.

Det är dock viktigt att notera att det faktiskt finns ett undantag i sammanställningen. Undantaget är Riksgälden, som sköter upplåningen för svenska staten. Riksgälden har stora volymer obligationer utestående runt 10 år och längre. Att Riksgälden kunnat låna så pass mycket i dessa löptider, där få andra lånar, visar ju att det inte är efterfrågan från investerare som är problemet, utan att det beror på att emittenter anser att 10 år är för långt i deras val av löptider. Denna slutsats är när man tänker på det naturlig. Hade det bara varit efterfrågan som varit problemet hade ju priset anpassats tills efterfrågan inte längre var ett hinder. Vill investerare placera i längre löptider utanför statsobligationerna är det i alla fall ont om alternativ.

Den tanke jag själv många gånger haft är om det inte skulle kunna finnas en möjlighet att kunna erbjuda obligationer i längre löptider där det i dagsläget nästan bara är Riksgälden som lånar i någon större volym?

Självklart ska man inte låna i längre löptider bara för att, utan det ska som alltid fylla en roll i att matcha ett investeringsbehov. Min känsla är att detta för många investerare skulle kunna vara en intressant produkt då det för närvarande finns så få alternativ. Eftersom olika investerare har olika behov kan det också innebära att det för låntagare finns ”nya” investerare att attrahera med en sådan produkt.

De internationella marknaderna

Ser man till de internationella marknaderna där Kommuninvest grupperas bland så kallade SSA-emittenter (Sovereign, Supras och Agencys) och lånar i valutorna US-dollar och euro så är bilden annorlunda.

I dollarmarknaden lånar SSA-låntagare ofta mellan 2–10 år. Ser man till euromarknaden är spannet i löptiderna än större, från 2 till i alla fall 30 år. Argumentet om att olika investerare köper obligationer på olika delar av räntekurvan nämns ofta som ett argument till varför det från ett låntagarperspektiv innebär en breddning av investerarbasen att låna i olika löptider.

Sammanfattning

I den svenska marknaden är det nästintill inga låntagare som lånar i löptider om 10 år eller längre förutom svenska staten med någon typ av kontinuitet och volym att tala om. Att det ändå finns så pass mycket obligationer utgivna av just dem visar ändå att det finns efterfrågan för en sådan produkt. En tanke som slagit mig många gånger är att det vore intressant att se om någon annan emittent är villig att ta detta kliv och etablera sig i denna del av avkastningskurvan. Detta skulle både kunna erbjuda ett alternativ för de som vill investera i längre obligationer och sannolikt även innebära positiva effekter för dessa låntagare. Det bygger självklart på att det från låntagarnas håll finns en tanke på hur dessa längre obligationer ska användas för att finansiera de investeringar som man står inför. Men med tanke på alla de investeringar och projekt som hela tiden initieras och finansieras, bör det även från låntagarhåll kunna finnas ett behov av finansiering som är stabil och förutsägbar under längre del av projektets livstid.