
04 mar, 2026
FörfattareViktor JohanssonDemografispecial: Kommunsektorns skilda världar
- analys
Förra veckan publicerades befolkningssiffrorna för 2025. Kortfattat ser man en positiv men mycket svag befolkningstillväxt i riket, med en folkökning på knappt 18 000 personer, motsvarande en ökning på 0,2 procent. Det är den lägsta folkökningen under 2000-talet, och beror på låga födelsetal och låg invandring. För den som analyserar kommunsektorn är det däremot inte rikets utveckling som är mest intressant. Den är förstås relevant, men för kommunerna och regionerna är det de lokala förutsättningarna som spelar roll. Den demografiska utvecklingen, både historisk och framtida, påverkar nämligen kommunernas och regionernas prioriteringar av resurser och behov av investeringar.
Under de senaste tre åren har fler kommuner sett sin befolkning minska jämfört med stora delar av 2000-talet. Under 2025 var det 180 kommuner som hade en negativ befolkningstillväxt, vilket var 11 fler än under 2024 och 13 färre än under 2023. Generellt är det mindre kommuner som har en negativ befolkningsutveckling och större kommuner som har en positiv befolkningsutveckling, även om det finns flera undantag åt båda håll.
Utfallet för enskilda år är förstås viktigt, men det är trenderna över tid som får störst inverkan på kommunernas och regionernas prioriteringar. Anledningen är att det är den långsiktiga demografiska utvecklingen som påverkar befolkningens ålderssammansättning i kommunen, och därigenom hur resurser behöver fördelas, vilken kompetens som efterfrågas och vilka investeringar som krävs. Ett exempel kan vara att låga födelsetal minskar de framtida behoven av investeringar i förskolor och skolor, eller till och med kräver större anpassningar som att lägga ner förskolor och skolor som inte behövs.
Varje enskild kommun har beroende på den historiska och förväntade framtida befolkningsutvecklingen olika behov i verksamhet och investeringar. För att visa på kommunsektorns relativt skilda världar vad gäller demografi går det att titta på olika kommungruppers ålderssammansättning, det vill säga hur befolkningen fördelar sig baserat på invånarnas ålder. För att det ska bli förhållandevis överskådligt delas kommunerna in baserat på SKR:s huvudgrupper: Storstäder och storstadsnära kommuner, Större städer och kommuner nära större stad, och Mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner.
Från Figur 1 finns ett antal intressanta analyser att göra. En första aspekt är att ålderssammansättningen i grupperna skiljer sig betydligt. Ser man till tre åldersgrupper (yngre, arbetsföra och äldre) är det uppenbart att Mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner har lägre andel barn, unga och personer i arbetsför ålder men högre andel äldre jämfört med de två andra grupperna. Storstäder och storstadsnära kommuner har det motsatta och Större städer och kommuner nära större stad ligger någonstans mitt emellan. Att Mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner har låg andel barn beror sannolikt till stor del på den låga andel av befolkningen som är i barnafödande ålder. Personer i åldern 20–35 är de som flyttar mest i landet¹, många gånger till större städer för studier eller arbete. Samtidigt har Mindre städer/tätorter och landsbygdskommuner en större andel av befolkningen som har gått i pension, eller närmar sig pension.
Figur 1. Ålderssammansättning för olika kommuntyper, 2025²

Källa: SCB och egen beräkning
Ålderssammansättningen i en kommun spelar roll av flera anledningar. Först och främst spelar det roll för kompetensförsörjningen i kommunernas (och regionernas) obligatoriska verksamheter, så som skola, vård och omsorg. Fler äldre innebär ökad efterfrågan på vissa tjänster³ vilket ger en högre försörjningsbörda för de i arbetsför ålder, som kräver både mer resurser samt hög effektivitet och innovationskraft. Fler äldre påverkar dessutom investeringarna, till exempel genom anpassade och attraktiva boendesituationer eller fler vårdplatser. På samma gång kan färre barn och unga innebära tuffa prioriteringar och beslut att stänga förskolor och skolor. För kommuner som växer och har en högre andel av befolkningen i arbetsför ålder är tillgången till bostäder central, och tillhörande utbyggnad av grundläggande infrastruktur.
Ålderssammansättningen om 24 år (2050), enligt SCB:s befolkningsframskrivning, liknar i stora drag dagens fördelning, med ett par undantag. Den stora grupp människor födda vid decennieskiftet 1980/90 närmar sig 2050 slutet av arbetslivet samtidigt som generationen 60-talister gör att andelen ”äldre äldre” är stor. Samtidigt bidrar ett förväntat lågt barnafödande till att befolkningen inte byggs på underifrån på samma sätt som tidigare. Resursfördelningen och behoven av investeringar förändras kontinuerligt, samtidigt som kompetensförsörjningen utmanar.
Figur 2. Ålderssammansättning för olika kommuntyper, 2050

Källa: SCB och egen beräkning
Demografin är en av de mest långsiktiga drivkrafterna bakom kommunsektorns förändrade förutsättningar, och påverkar så många delar av kommunsektorns verksamheter. Skillnaderna i åldersstruktur mellan olika delar av landet är stora och väntas förbli så även i framtiden. Det innebär bland annat:
- Större behov av omsorg, vård och anpassade bostäder i kommuner med äldre befolkning.
- Press på kompetensförsörjningen när försörjningsbördan ökar. Konkurrensen på arbetskraft mellan kommuner ökar.
- Fortsatt behov av bostäder och infrastruktur i växande kommuner.
- Anpassningar av förskolor och skolor där barngrupperna krymper.
Sammanfattningsvis kan man säga att kommunsektorn rör sig allt tydligare i skilda demografiska världar. För att möta framtiden krävs därför lösningar som är lika olika som kommunerna själva.
¹SCB (2026). Flyttar inom Sverige. https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/flyttar-inom-sverige/ Länk till annan webbplats.
²Figurerna är inspirerade av en figur visad av Jonathan Gärtner på ett webbinarium om demografi arrangerat av Reväst.
³Människors preferenser påverkar förstås också efterfrågan på tjänster.