15 apr, 2026
FörfattareViktor JohanssonSkuldförvaltning när det stormar i världen
- analys
De makroekonomiska och geopolitiska händelserna ser ut att avlösa varandra. Förhoppningarna om en lugn och stabil räntemarknad under 2026 krossades redan under årets första kvartal med krig, orolighet och inflationsrisker. Det nya normala för alla skuldförvaltare i världen är att ta beslut under ryckiga omständigheter, där morgondagens händelser snabbt kan både höja och sänka räntorna. Av förklarliga skäl kan det vara svårt att navigera i en sådan miljö. Varje skuldförvaltare vill åstadkomma så låga räntekostnader som möjligt, samtidigt som graden av risk man tar alltid behöver vägas in i besluten. De senaste årens utveckling ger all anledning att närmare studera hur skuldförvaltningen i praktiken anpassas när osäkerheten i omvärlden ökar, som alltid med fokus på kommunsektorn.
Hur mäter man oro och osäkerhet?
Ett sätt att se på oro och osäkerhet i de finansiella marknaderna är att titta på volatilitetsindexet VIX. VIX, också kallat ”skräckindex”, försöker mäta den kortsiktiga framtida volatiliteten. Den grundar sig i förväntningar i aktiemarknaden men ger en relativt bred bild över oron i finansmarknaden, där räntemarknaden är en del. När det inte finns så mycket att oroa sig över ger indexet låga värden, men i händelse av finanskriser, pandemi, krig och inflationschocker ger indexet höga värden. Den senaste 20-årsperioden har finanskrisen 2008/09 och pandemin orsakat högst värden. På senare tid har Rysslands invasion av Ukraina och Trumps tullkrig inneburit förhöjda värden i indexet. I år steg indexet under mars på grund av kriget mellan Iran, USA och Israel, men har svalnat lite efter avtalet om vapenvila.
Påverkar oro och osäkerhet kommunsektorns skuldförvaltning?
Har man en långsiktig skuldförvaltningsstrategi behöver det inte nödvändigtvis innebära att de beslut man tar skiljer sig när det är lugnt i omvärlden jämfört med när det stormar. I våra tidigare analyser verkar det däremot vara så att det är relativt vanligt att vara aktiv snarare än passiv i sin skuldförvaltning. Det vill säga att ständigt göra bedömningar om marknadsläget och anpassa upplåning och löptider baserat på denna.
Denna aktiva skuldförvaltning visar sig även när oron och osäkerheten kryper sig in i finansmarknaderna. Kommunsektorns skuldförvaltning tenderar att bli mer kortsiktig när osäkerheten stiger. Detta går till exempel att se i jämförelsen mellan det tidigare nämnda volatilitetsindexet VIX och hur stor andel av kvartalets nya eller omsatta lån tecknas till längre löptider, i detta fall fyra år eller längre. I Figur 1 syns detta genom den minskande andelen (blå linje) som följer efter höga VIX-värden (grå staplar). Andelen (blå linje) avviker vid dessa tillfällen tydligt från den långsiktiga trenden.
Figur 1. Affärer under kvartalet med kapitalbindning på 4 år eller längre och VIX Index
Källa: Kommuninvest, Chicago Board Options Exchange, CBOE Volatility Index: VIX [VIXCLS], hämtad från FRED, Federal Reserve Bank of St. Louis och egna beräkningar
Varför avviker man från den långsiktiga trenden, och är det värt det?
En möjlig anledning till att man avviker från trenden är att man vill vänta och se hur räntemarknaden utvecklas, och under den tiden hålla finansiering kort. En annan anledning kan vara förändringar att de relativa priserna mellan kort och en lång finansiering gör att längre finansiering upplevs som dyrare än kort finansiering.
Avsteg från en långsiktig skuldförvaltningsstrategi i syfte att hämta kortsiktiga vinster är dock vanskligt. En vänta och se-strategi innebär en förväntan om att framtida räntenivåer kommer att vara lägre än dagens nivåer. Risken för högre räntekostnader i framtiden värderas alltså i praktiken lägre än den eventuella ”vinsten” som kan göras om räntan sjunker igen. Om anledningen är att längre finansiering upplevs som dyrt är det värt att komma ihåg att vad som är dyrt eller billigt först går att utvärdera i efterhand.
Det är av naturliga skäl svårt att pricka rätt om framtiden. Att avvika från en långsiktig strategi kan upplevas som rationellt i stunden, men bygger i praktiken på antaganden om framtida ränteutveckling som inte går att veta på förhand. Jag tror i stället på att våga luta sig mot den långsiktiga strategin när världen stormar runt omkring, och fortsätta arbeta systematiskt.