Pris och risker – återigen i fokus i en mer osäker omvärld

För alla inblandade är det uppenbart att en robust och uthållig kommunal organisation kräver både långsiktig planering och finansiering. Resiliens och krisberedskap på lokal nivå är en försäkring för att kunna hantera framtida kriser och konflikter, men det är en försäkring som kostar pengar och resurser.

Inom det område jag själv har följt i över 15 år, kommunal finansiering, finns det dock fortfarande en resa att göra mot ökad långsiktighet och riskmedvetenhet. Situationen kan liknas vid hur samhället såg på vattenförsörjningen för 10–15 år sedan: rent vatten i kranen var en självklarhet och fokus låg därför på att hålla nere taxorna. När det gäller finansieringen av vår gemensamma välfärd är min bild att den långsiktiga riskhanteringen av skulden fortfarande får stå tillbaka för en fullt förståelig önskan att minimera räntekostnaden på kort sikt.

Detta märks bland annat på:

Sektorns generella löptidspreferenser

Efterfrågan på lån med löptider över fem år är låg i kommunsektorn. Tillgångar med en ekonomisk och teknisk livslängd som mäts i decennier finansieras därmed med korta skulder som behöver omsättas gång på gång. Generellt har lån med längre löptid och räntebindning en högre ränta. Försäkringen att ha både kapital och ränta bundna över lång tid upplevs av vissa som för dyr. Risken att under en period betala en ränta som är högre än marknadsräntan – en "kostnadsrisk" – väger därmed tyngre än nyttan av att ha stabila och förutsägbara räntekostnader över tid.

Förändrade upplåningsmönster beroende på marknadsläge

När relationen mellan korta och långa marknadsräntor förändras tenderar en del låntagare att ändra sitt upplåningsbeteende. Istället för att hålla fast vid en långsiktig strategi kalibreras valet av löptider utifrån det rådande marknadsläget, vilket var tydligt under ränteuppgången 2021–2023 och den efterföljande nedgången 2024. Att aktivt försöka tajma marknaden är dock vanskligt – precis som det inom tillgångsförvaltning är få förunnat att konsekvent kunna överträffa marknaden.

Kombinationen av kapital- och räntebindning

Det kanske tydligaste exemplet på hur pris och risk kan frikopplas är strategin att "låna kort och swappa långt". Finansieringen består då av lån med korta löptider och rörlig ränta, ofta från Kommuninvest. Ovanpå skulden läggs sedan långa räntederivat som förlänger räntebindningen. Ur den enskilda kommunens perspektiv är detta ett fullt rationellt agerande. Systemet, med medlemskapet i Kommuninvest som en implicit garanti för refinansiering, skapar starka incitament för ett sådant beteende. Risker försvinner dock sällan, de omfördelas. I det här fallet blir "gratislunchen" att den risk som den enskilda kommunen undviker istället bärs av medlemskollektivet som helhet.

Sambandet mellan ekonomisk bärkraft och finansiell risk

En låntagare med god ekonomi och låga skulder kan ta högre risker i sin skuldförvaltning än en låntagare med svagare finanser. Man skulle därför kunna förvänta sig ett negativt samband mellan goda ekonomiska nyckeltal och finansiellt risktagande. Det sambandet är dock svårt att finna. Snarare ser vi en tendens att vissa ekonomiskt svagare låntagare historiskt har haft kortare räntebindningstid än genomsnittet.

När det gäller den framtida vattenförsörjningen har det hänt mycket på 15 år. VA-investeringar är den investeringskategori som växer snabbast i kommunsektorn och VA-frågorna har kommit högt upp på den politiska dagordningen. Och även om finansieringsfrågor aldrig kommer få samma utrymme i det offentliga samtalet som tillgången till vårt viktigaste livsmedel, har jag ändå en förhoppning om att vi framöver får till ett en fördjupad diskussion om långsiktighet och resiliens även i den kommunala skuldförvaltningen.