Andelar och antal – två perspektiv på den demografiska utvecklingen

Andelar är centrala för att förstå befolkningens sammansättning och den relativa tyngden mellan åldersgrupper. De ger en bild av försörjningsbördan och därmed de ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för välfärdens verksamheter. Samtidigt är det individer, räknat i antal, som tar del av skola, vård och omsorg, och som i mångt och mycket driver investeringsbehovet.

Den nationella utvecklingen

På nationell nivå visar SCB:s befolkningsframskrivning att andelen äldre ökar över tid. Andelen personer som är 65 år eller äldre uppgår i dag till omkring 21 procent av befolkningen. Den väntas stiga till cirka 25 procent år 2050 och vidare mot omkring 30 procent vid sekelskiftet (framskrivningen sträcker sig till 2120). Den största ökningen sker bland 80-plussarna.

Samtidigt minskar andelen i arbetsför ålder (här definierat som 20–64 år) från drygt 56 procent i dag till knappt 55 procent år 2050 och vidare mot cirka 51 procent år 2100. Andelen yngre (0–19 år) minskar från cirka 22 till 20 procent fram till 2050 och ligger därefter relativt stabilt.

Det bör understrykas att dessa resultat baseras på antaganden om bland annat barnafödande, dödlighet och migration. Exempelvis bygger den relativa stabiliteten i de yngre åldrarna på ett antagande om att fruktsamheten på sikt ökar från dagens nivå om 1,42 barn per kvinna till omkring 1,7.

Ser vi i stället till utvecklingen i antal väntas Sveriges befolkning växa med ungefär 700 000 människor fram till 2050. Majoriteten av denna ökning sker bland våra äldre, framför allt de som är och blir 80+. Det beror dels på att stora åldersgrupper så småningom blir över 80 år, till exempel 60-talisterna från år 2040 och framåt, dels på grund av att vi lever längre.

Att befolkningen i arbetsför ålder minskar i andel beror inte på att gruppen minskar till antalet, tvärtom växer gruppen. Anledningen är i stället att de äldre växer mycket snabbare. Antalet barn och unga minskar fram till 2050, på grund av låga fruktsamhetstal (åtminstone på kort och medellång sikt baserat på framskrivningens antagande), färre kvinnor i barnafödande ålder och att nuvarande barn och unga växer upp och så småningom flyttar upp i gruppen 20–64 år.

I Figur 1 syns hur många fler eller färre personer åldersgrupperna förväntas bestå av 2050 jämfört med idag (2025). Den största förändringen är som sagt bland 80-plussarna.

Figur 1. Befolkningsutvecklingen i antal mellan 2025–2050, fördelat på åldersgrupp

Den lokala utvecklingen

I analysen av ålderssammansättningen mellan olika kommungrupper framgår att mindre städer och landsbygdskommuner har, och förväntas ha, en högre andel äldre än andra kommuner. Utifrån detta kan det vara intuitivt att dra slutsatsen att investeringsbehoven kopplade till äldre är störst i dessa kommuner.

Sett till andelar kan detta i viss mån vara en rimlig tolkning, då äldre utgör en större del av befolkningen relativt andra åldersgrupper. Perspektivet förändras dock när utvecklingen betraktas i antal.

Befolkningsutvecklingen i mindre städer och landsbygdskommuner är sammantaget svag. Den totala folkmängden minskar något fram till 2050, och det är endast åldersgruppen 80+ år som ökar. Fler som flyttar ut än som flyttar in, och få barn som föds, i kombination med att de som är kvar åldras bidrar till detta.

De största befolkningsökningarna återfinns i stället i storstäder och storstadsnära kommuner, där befolkningen väntas öka med närmare 450 000 personer fram till 2050. Dessa 450 000 fördelar sig relativt jämnt mellan tre av åldersgrupperna: 20–64 år, 65–79 år och 80+ år.

Även större städer och kommuner nära större stad växer, motsvarande cirka 300 000 personer under samma period. Här sker den största tillväxten i åldrarna 80+, men även grupperna 20–64 år och 65–79 år växer¹ Samtliga kommungrupper förväntas minska bland barn och unga, vilket ställer krav på anpassningar av de resurser som förskola och skola tar i anspråk.

Det bör samtidigt noteras att storstäder och större städer, samt kommuner i deras närhet, har ett större befolkningsunderlag i utgångsläget. Det bidrar i sig till att förändringarna i antal blir större i absoluta tal, men även den relativa tillväxten är högre, om vi till exempel ser till gruppen 80+.

Figur 2. Befolkningsutvecklingen i antal mellan 2025–2050, fördelat på åldersgrupp och kommungrupper

Figur 2 tydliggör skillnaden mellan vad andelar respektive antal säger om den demografiska utvecklingen. Mindre städer och landsbygdskommuner har en högre andel äldre, vilket kan ge intryck av att kapacitetsbehoven – och därmed investeringsbehoven i till exempel särskilda boenden eller trygghetsboenden – är som störst där. Sett till antal framträder dock en delvis annan bild: en hög andel äldre sammanfaller inte nödvändigtvis med de största ökningarna i antalet äldre. På samma sätt bör en minskande andel i arbetsför ålder inte tolkas som att investeringsbehov kopplade till den arbetsföra befolkningen uteblir; även när andelen 20–64 år sjunker kan gruppen öka i antal, vilket innebär att kapacitetsbehov kan växa även där.

Samtidigt säger den aggregerade bilden inte allt om konsekvenserna i enskilda kommuner. Även kommuner med begränsade förändringar i total folkmängd kan stå inför omfattande anpassningar när åldersstrukturen förskjuts. Mindre städer och landsbygdskommuner har också i viss mening gått före i den demografiska utvecklingen, med en högre andel äldre sedan tidigare, vilket kan ha inneburit att investeringsbehoven i flera fall uppstått tidigare snarare än att de ligger i framtiden.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det är viktigt att skilja på andelar och antal vid tolkning av den demografiska utvecklingen. Andelar är centrala för att förstå befolkningens sammansättning, försörjningsbördan och därmed de strukturella förutsättningarna för välfärden, medan det i slutändan är antalet individer som i stor utsträckning driver kapacitets- och investeringsbehoven.

¹ Befolkningsframskrivningen på kommunnivå är från 2025, vilket gör att de summerade siffrorna kan skilja sig från rikets framskrivning som är från 2026.