Det inte så självklara valet av kapital- och räntebindningstid

För tio år sedan var kapital- och räntebindningstiderna ungefär på samma nivå som idag. Sedan dess har nyckeltalen både hunnit stiga till toppnoteringen på strax under 3 år och sjunka tillbaka till de lägre nivåerna. Förändringen är intressant. Kapital- och räntebindningstiderna hann inte befästa sig vid de nya nivåerna innan de snabbt avbröts av en inflation som sköt i höjden och räntor som började stiga. Preferenserna hos sektorns skuldförvaltare förändrades och nyckeltalen, speciellt kapitalbindningstiden¹, sjönk betydligt.

Figur 1: Genomsnittlig kapital- och räntebindningstid, rullande medelvärde² över fyra kvartal

Till en början, under slutet av 2020, var det framför allt de längre marknadsräntorna som steg kraftigt. De kortare räntorna, inklusive den rörliga räntan, som tydligare relaterar till Riksbankens styrränta, låg kvar på lägre nivåer. Att gå kort, och ”vänta och se” hur räntorna skulle utveckla sig, blev kanske en naturlig strategi med tanke på den stora osäkerhet som fanns.

Volatiliteten på räntemarknaden har varit mycket stor under flera år och det är kanske först nu, under 2025, som de plötsliga och kraftiga svängningarna har blivit färre och mildare. Även om flera osäkerhetsfaktorer i omvärlden finns kvar och oväntade händelser som alltid är svåra att förutspå kan en lugnare räntemiljö kanske växla fokus mot långsiktighet igen.

De senaste kvartalen finns det tidiga tecken på att kapital- och räntebindningstiderna eventuellt kan vända uppåt igen. Spreadarna mellan korta och långa räntor har minskat jämfört med under ränteuppgången 2021 och 2022, även om de fortsatt är högre än under lågräntemiljön innan 2020. Andelen nya affärer som tecknas med en kapitalbindning på över fyra år har långsamt stigit igen efter en tydlig nedgång under 2021. Preferenserna för längre löptider har alltså ökat.

Figur 2: Andel av nya affärer med kapitalbindning över 4 år, rullande medelvärde över fyra kvartal

Kapital- och räntebindningstiderna i sektorn har, den senaste tiden till trots, en bit kvar till nivåerna som var fallet för fem år sedan. Om kommunsektorns skuldportföljer återgår till längre kapital- och räntebindningstider är det en positiv utveckling utifrån en risksynpunkt. Samtidigt finns som alltid en stor variation inom sektorn, och tidigare analyser tyder på att det är de med svagare ekonomi och högre räntekänslighet som går kortare, snarare än tvärt om. Det är paradoxalt, och frågan är vilka förändringar som måste till för att vända på ett sådant mönster?

¹ Räntebindningstidens volatilitet är lägre på grund av att det finns en viss mängd derivat (ränteswappar), vanligtvis med längre löptider, som stabiliserar genomsnittet. Kapitalbindningstiden får tydligare genomslag av en övergång till kortare bindningstider på lånen.

² Rullande medelvärde har använts för att tydligare visa trenden över tid. Gäller även i Figur 3.