Vi finansierar välfärd

Blogginlägg

De kommunala VA-verksamheterna har enligt bedömningar behov av att investera över 30 miljarder kronor per år fram till 2040. Både storleken i sig och nuvarande lagstiftning medför att stora delar av dessa behöver lånefinansieras. Möjligheterna att på egen hand fondera pengar till framtida investeringar är begränsade. I går publicerade Kommuninvest fokusrapporten Dyrare droppar: ökad skuldsättning och stigande räntor för kommunala VA-verksamheter [1] . En rapport som bland annat visar på en kraftigt stigande låneskuld hos VA-verksamheterna, en ökad räntekänslighet och omfattande lokala skillnader. I dagens blogginlägg ger jag en sammanfattning av rapporten. Avgifterna för vatten och avloppstjänster har 2023 och 2024 stigit med historiskt höga nivåer. En höjning med åtta procent föregående år toppades i år med en genomsnittlig höjning på 14 procent, att jämföra med historiska revideringar som sällan har varit högre än fem procent .[2] Inflation, stigande räntor och högre elpriser listas som några av de orsaker som har bidragit till höjningarna de senaste två åren. Behovet av att höja intäkterna är dock inte enbart en konsekvens av plötsliga makroekonomiska förändringar, utan verksamheternas underliggande investeringsbehov påverkar så väl avskrivningskostnader som storleken på låneskulden. Det ska reinvesteras i åldrade anläggningstillgångar, byggas ut på grund av tillväxt och anpassas till nya krav till följd av bland annat uppdaterad lagstiftning och klimatförändringar. Under den studerade perioden 2018–2022 uppskattas VA-verksamheterna totalt ha investerat nästan 100 miljarder kronor. Samtidigt har verksamheternas skuldsättning ökat kraftigt, från uppskattningsvis 80 till 130 miljarder kronor. En rimlig förklaring till utvecklingen, förutom storleken på volymerna, är att verksamheternas möjligheter att på egen hand finansiera investeringar är begränsade. Både investeringarna och låneskulden har stigit snabbare bland VA-verksamheterna än för kommunkoncernerna som helhet.