Blogginlägg

Vi har nu nått fram till den tredje perioden i fokusrapporten Från statligt folkhemsbygge till kommunal upprustning . Några år in på 00-talet startar en period av relativt goda ekonomiska år för kommunsektorn. Befolkningstillväxten är hög, skatteunderlaget förbättras och antalet kommuner och regioner med negativa resultat sjunker. Stegvisa reformer under 1990-talet lade grunden för det ekonomiska ramverk som nu ger kommunsektorn en högre grad av politisk och ekonomisk autonomi. Samtidigt stiger investeringsbehoven, både vad gäller expansion av välfärdsinfrastrukturen i flera delar av landet och ökade behov av underhåll och reinvesteringar. Sektorns kapacitet ställs på prov, och majoriteten av investeringarna behöver finansieras på egen hand. De statliga investeringsbidragen är nämligen begränsade, och mer selektiva.

Publikation

Sedan 1960 har relationen mellan staten och kommunen förändrats i grunden när det gäller ansvarsfördelningen för finansiering av lokala välfärdsinvesteringar. Under perioden 1960 till 1975 präglades samhället av omfattande investeringar i välfärdsinfrastruktur, där staten spelade en aktiv roll genom att erbjuda investeringsbidrag och generösa lånevillkor. Från 1976 till 2005 ökade kommunsektorns frihet och ansvar för sin egen ekonomi, vilket även inkluderade finansieringen av de egna investeringarna. Efter 2006 förbättrades kommunsektorns ekonomiska situation märkbart och statens breda investeringsstöd ersattes med mer selektivt stöd.

Publikation

Kommuninvest publicerar idag rapporten ”Kommunala kapaciteter och strategier för en hållbar kommunal framtid”. Rapporten visar att kommunernas strategier för hållbar ekonomi varierar beroende på enskilda kommuners utgångspunkter. Gemensamt för alla var betoningen på att säkerställa en god ekonomisk hushållning och att den ekonomiska situationen upplevs som ansträngd. Rapporten kommer även fram till fyra positioner (typkommuner) med olika handlingsalternativ framåt.