Uppgifterna i detta fördjupningsavsnitt bygger på Kommuninvests utlåning och de uppgifter som kommuner, kommunala företag och regioner hade registrerat i finansförvaltningsverktyget KI Finans per 30 juni 2019. Underlaget bygger på uppgifter från 5 973 lån, certifikat och obligationer till ett sammanlagt belopp på 446 mdkr och 1 831 derivatkontrakt vars underliggande lånebelopp motsvarar 179 mdkr.
Den genomsnittliga kapitalbindningstiden har successivt ökat sedan första kvartalet 2017, men är fortfarande kort och uppgick vid utgången av det andra kvartalet 2019 till 2,85 år. Som framgår av Figur 17 förfaller 25 procent av lånestocken inom ett år och ytterligare 18 procent inom två år. Det innebär att investeringar finansieras med upplåning som behöver förnyas ett flertal gånger under investeringens ekonomiska livslängd.
Av kommunsektorns upplåning var 55 procent kopplad till en rörlig räntebas, företrädelsevis 3M Stibor. Många kommunala aktörer finansierar sina investeringar med lån som har såväl kort kapital- som räntebindning. Finansiella derivat används sedan av vissa aktörer för att förlänga räntebindningen, vilket får till följd att den genomsnittliga räntebindningen för sektorn som helhet överstiger kapitalbindningen på den underliggande finansieringen.
Figur 17: Kapital- och räntebindning inklusive och exklusive derivat. 2019-06-30
Källa: Kommuninvest
Figur 18: Kommunsektorns genomsnittsränta
Källa: Kommuninvest
I och med att en stor del av kommunsektorns låneskuld omsätts varje år har den genomsnittliga räntenivån kontinuerligt sjunkit de senaste åren i takt med att marknadsräntorna legat kvar på historiskt låga nivåer. I slutet av 2015 var genomsnittsräntan 1,77 procent och vid utgången av det andra kvartalet 2019 hade räntan sjunkit till 1,21 procent, vilket är den lägsta nivån under den studerade tidsperioden. Varje tiondels procentenhet lägre genomsnittsränta innebär cirka 650 mnkr i lägre räntekostnader för kommunsektorn.
