I en polls-fråga till samtliga deltagare vid Finansforum-webbinariet förra veckan svarade 85 procent att de räknar med att budgetarbetet i år blir svårare än vanligt. Erik Törnblom, tf forskningschef på Kommuninvest, ger sin syn på de utmaningar som kommuner och regioner nu står inför.
I en makrodynamik med hög inflation, stigande räntor och vikande konjunktur har kommunsektorn hamnat i ett läge där budgetarna pressas från flera håll. Eftersom flera pilar pekar i negativ riktning blir den samlade effekten besvärlig.
Hur illa kommer det att bli?
– Det råder ingen tvekan om att budgetarbetet för 2023 – för de kommuner och regioner som har budgetbeslut i oktober-november – blir svårt. De olika signaler som vi får till oss bidrar ganska samstämmigt till den bilden. Man kan faktiskt likna detta vid något av en ”perfekt storm”.
Den senaste skatteunderlagsprognosen från SKR, som kom i slutet av augusti, visar i nominella termer på en relativt stark årlig skatteunderlagstillväxt på 4,4 – 4,9 procent för åren 2022-2025. Det är en bra nivå. I reala termer, med hänsyn tagen till kostnadsökningar, ser det dock betydligt värre ut. Realt förväntas skatteunderlaget växa med i snitt 0,9 procent per år 2022–2025. Jämfört med de senaste 10 årens reala snitt på 1,7 procent innebär det en markant urholkning av kommunsektorns köpkraft. För 2023 är prognosen till och med negativ – att den reella köpkraften faller med nära 2 procent.
Kostnadsökningarna slår igenom på bred front. Nästan alla inköp i verksamheterna blir avsevärt dyrare. Höjda pensionskostnader är en faktor som många nu pekar på. Till en viss fördyring i och med det nya pensionsavtalet ska läggas en klart större fördyring genom den uppräkning som sker med inflationen. På investeringssidan har byggkostnaderna stigit snabbt. Det finns en bedömning om att kostnaderna för kollektivtrafikbolagen ökar med ca 20 procent nästa år. Och så vidare.
Efter två resultatmässigt starka år går de flesta kommuner och regioner in i detta med ett positivt utgångsläge. Det är viktigt att ha med sig i analysen. Det hade varit en helt annan sak att möta det utifrån en svag position. Men den snabba och ganska drastiska försämringen av förutsättningarna, och då särskilt till 2023, blir ändå utmanande att hantera, säger Erik.
Vilken roll spelar ökade räntekostnader?
– Räntekostnaderna var under en lång period en liten eller marginell post sett till helheten i den kommunala ekonomin. Pengar har länge varit väldigt billiga – trots en markant ökning av låneskulden har räntekvoten minskat . Men när vi nu snabbt går från en utpräglad lågränteekonomi till mer normala räntenivåer kommer räntekostnaderna oundvikligen att ta större plats. De får en helt annan tyngd i budgetekvationen.
Från andra kvartalet 2021 till andra kvartalet 2022 ökade den genomsnittliga ränta, inklusive derivat, som kommunsektorn betalar för nya affärer från 0,23 procent till 1,18 procent. Detta kunde vi se i vår rapport ”Kommunsektorns skuldförvaltning”. Utifrån vad marknaden prisat in, samt de räntekurvor som presenterats av Riksbanken och andra centralbanker, talar mycket för att vi nog inte ens kommit halvvägs i denna runda av räntestegringar. Dels kommer Riksbanken och andra centralbanker, som det nu verkar, att fortsätta höja sina styrräntor – med tydliga effekter i marknaden – i flera steg fram till åtminstone början av 2023. Dels tar det tid innan de höjda marknadsräntorna fullt ut slår igenom inom kommunsektorn.
I vilken utsträckning stigande marknadsräntor påverkar den enskilda kommunen eller regionen beror på flera saker: Först och främst på hur hög skuldsättningen är i förhållande till de ekonomiska marginalerna. Det är en betydande skillnad i räntekänslighet mellan olika kommuner, regioner och kommunala företag. Men även hur man har valt att utforma skuldportföljen i termer av kapital- och räntebindning påverkar. För vissa kommer räntekostnadseffekten relativt snabbt. För andra blir det en förändring över en längre tidsperiod. Detta är viktigt att ha koll på, ungefär på samma sätt som att det är viktigt att veta om man som privatperson har rörligt eller fast bolån, säger Erik.
Kommer den ”perfekta stormen” att blåsa över?
– I viss mån kan man nog säga att det är en rimlig förväntan. Makrobilden kommer av allt att döma att förändras. Det finns ett ”ljus i tunneln”.
Räntehöjningarna från Riksbanken och andra centralbanker borde leda till att inflationen dämpas och kommer ner till i runda tal 2-3 procent till 2024. Flera prognosmakare ser framför sig att centralbankerna börjar sänka räntorna igen, för att möta en kraftigt försvagad konjunkturutveckling, under 2024. Det förutsätter att inflationen då är under kontroll. I prognosmakarnas huvudsakliga framtidsscenarier ligger även att 2023 blir det konjunkturmässigt svagaste året och att konjunkturen sedan börjar repa sig igen. Med det sagt är prognoserna naturligtvis mycket osäkra i detta läge. Så ja, det finns en del som talar för att det blir bättre efter ett, eller i värsta fall ett par, dåliga år.
Dilemmat för kommunsektorn är att det då inte kommer att gå att andas ut. I grunden har vi fortsatt en demografisk utmaning – med en snabbt växande grupp 80-plussare och en ekvation där få ska försörja allt fler – som successivt kommer att sätta ett allt större tryck på den kommunala ekonomin. Även när stormen blåst över kommer det att finnas allt mörkare moln att förhålla sig till, säger Erik.
Finns det någon faktor som skulle kunna ta utvecklingen i en annan riktning?
– Ja, jag ser åtminstone två faktorer som skulle kunna ändra den bild vi nu har framför oss.
Den första är arbetslösheten. Om arbetslöshetstalen skulle börja ticka uppåt skulle det kunna ge en försämrad skatteunderlagsutveckling, ökade kostnader för flera kommunala verksamheter och allmänt sett en fördjupad konjunktursvacka. Detta skulle tynga kommunsektorn ytterligare. För närvarande förefaller arbetsmarknaden vara stabil, men det är inte helt givet att det håller i sig.
Den andra faktorn är avtalsrörelsen – som ju snart drar igång på allvar. Om den skulle landa ner i stora löneökningar med tydliga kompensatoriska inslag skulle det i sig kunna innebära en stor belastning på den kommunala ekonomin.
Sedan har vi, som alltid, frågan om vad staten tar sig för. Det är svårförutsägbart. En tydlig utökning av statsbidragen skulle självfallet kunna underlätta. I princip alla de politiska partierna pratar om satsningar på välfärden och ökade anslag till kommuner och regioner. Samtidigt är det uppenbart att även statsbudgeten nu blir mer pressad. Det statliga manöverutrymmet är återigen ganska snävt, avslutar Erik.
Mer information:
SKR – Ekonomibloggen: Varför pratar ingen om bristen på både pengar och personal?
Kommuninvest – Välfärdsekvationen: När blåser stormen över?
Kommuninvest: Kommunsektorns skuldförvaltning
