Kommunsektorns investeringar växte i hög takt under merparten av det senaste decenniet. Trots starka resultat krävdes det en ökad upplåning för att kunna finansiera dessa investeringar. Eftersom genomsnittsräntan under lång tid sjönk markant medförde dock detta inga ökade räntekostnader. När marknadsräntorna nu stiger kraftigt ändras denna dynamik. Nabil Mouchi, finansrådgivare på Kommuninvest, konstaterar att det då blir särskilt relevant att i kommunsektorn ställa sig frågan: hur kan stigande räntenivåer komma att påverka den egna organisationens ekonomi?
Vi är i ett läge där låneskuld och räntor kommit mer i fokus i den kommunala ekonomin. Hur ser dynamiken ut?
– Vanligtvis tittar beslutsfattare helt riktigt på soliditeten när den långsiktiga finansiella styrkan i en organisation ska bedömas. Soliditetsutvecklingen har varit relativt stabil det senaste decenniet. Samtidigt ser vi att skuldkvoten blivit avsevärt högre. Detta är en faktor som många nu analyserar närmare i kontexten finansiell styrka. Skuldkvoten är en bra indikator för att bedöma räntekänsligheten i en organisation på kort och medellång sikt. För det är ju inte tillgångarna som ska avyttras för att finansiera ökade räntekostnader. I stället ska räntekostnaderna täckas av löpande intäkter.
Den här utvecklingen av skuldkvoten har inte märkts av i kommunsektorns lånekostnader tidigare, för att parallellt med att skuldkvoten stigit har genomsnittsräntan sjunkit. Men den trenden ser nu ut att vara bruten då vi ser en exceptionellt snabb ökning av räntorna. Vi går från en period där räntekostnaderna minskat vilket, allt annat lika, ger mer utrymme till verksamhetskostnader – till en period där räntekostnaderna ökar vilket, med bibehållna resultatmål, innebär mindre utrymme till verksamhetskostnaderna.
Hur snabbt stigande räntor får genomslag i kommunernas räntekostnader beror på hur skuldportföljen är strukturerad.
Hur kan en kommun eller region bygga en balanserad skuldportfölj?
– Skuldförvaltningen har till syfte att säkerställa kommunens eller regionens finansieringsbehov och reducera exponeringen mot finansiella risker utan att ge upphov till alltför stora kostnader.
Under en lång period av låga räntenivåer har hanteringen av skuldförvaltningen haft begränsade konsekvenser för helheten. När vi nu befinner oss i en högre räntemiljö får skuldförvaltningen en större betydelse i detta helhetsperspektiv.
Skuldförvaltningen som sådan är viktig. Men kommuner och regioner kan inte kompensera en långsiktigt ohållbar skuldnivå med hjälp av skuldförvaltning. Det enda sättet att på lång sikt hantera räntekänsligheten är att fastställa rimliga skuld- och resultatnivåer i ekonomistyrningen. En uppgång i marknadsräntorna kommer förr eller senare att slå igenom i form av ökade räntekostnader. Men på kort sikt kan valet av portföljstruktur vara av stor betydelse för hur snabbt ökade marknadsräntor får genomslag i resultaträkningen. Därför kan en scenarioanalys där man utvärderar hur förändringar i marknadsräntor påverkar räntekostnaderna ge värdefulla insikter om de risker som i skuldportföljen och vilka konsekvenser dessa kan få.
Det är viktigt att utgå från de egna förutsättningarna. På samma sätt som ekonomistyrning och finansiella mål i kommuner och regioner bör anpassas till de lokala förutsättningarna bör även riktlinjerna för skuldförvaltning göra det. Genom att göra en bedömning av sin räntekänslighet kan en organisation identifiera vilken kapacitet man har för att undvika slag i resultatet som man inte kan bära och därmed ”köpa sig tid” att anpassa övriga verksamhetsintäkter/-kostnader till den nya räntemiljön.
Det handlar ytterst om att styra så att förhållandet mellan kostnad och risk passar den egna organisationen. Det finns goda argument för att denna avvägning bör baseras på organisationens räntekänslighet snarare än det aktuella marknadsläget.
En scenarioanalys kan emellertid vara svår och tidskrävande att göra från grunden. Kommuninvests webbaserade finansförvaltningstjänst KI Finans möjliggör emellertid en betydligt enklare hantering av scenarioanalyser. I KI Finans finns möjligheter att få en helhetsbild av sin skuldportfölj. Det går att infoga refinansieringsantaganden, simulera nya lån och ta del av marknadens förväntningar kring ränteutvecklingen. I nästa steg kan en kommun eller region stresstesta sin skuldportfölj genom att upprätta riskscenarion där räntekurvan parallellförskjuts eller pivoteras för att bedöma hur en oförutsedd ökning i marknadsräntan påverkar organisationens räntekostnader.
Du lyfter fram ”räntekänsligheten” som ett centralt begrepp i den nya räntemiljön. Hur bör man tänka kring sin räntekänslighet?
– I vår Handbok i skuldförvaltning för kommunsektorn har vi definierat räntekänslighet inom ramen för kommunal skuldförvaltning som ”den resultatpåverkan som en förändring i räntan på låneskulden för med sig.”
Om man vill få en snabb ögonblicksbild av sin räntekänslighet kan man på ett ganska simpelt sätt börja med att blicka bakåt genom att titta på det genomsnittliga resultatet som en indikation för var resultatnivån kan komma att ligga framöver. Utifrån sin låneskuld kan man sedan beräkna det genomslag som en hypotetisk räntehöjning på en procentenhet skulle få på detta resultat. Om man på detta sätt kalkylerar den bakåtblickande skattade räntekänsligheten för kommunsektorn som helhet blir slutsatsen att kommunkoncernerna är mer räntekänsliga än regionkoncernerna. För kommunkoncernerna äter en ränteuppgång om en procentenhet upp 14 procent av resultatet. Motsvarande andel för regionkoncernerna är åtta procent. Men detta är som sagt en bakåtblickande schablonmässig beräkning.
Figur 1. Skattad räntekänslighet ((1% x låneskuld) / resultat) för de samlade kommun- respektive regionkoncernerna
I handboken rekommenderar vi att en räntekänslighetskalkyl bör upprättas i ett framåtblickande perspektiv om 5–10 år. Kommunsektorn gör löpande investeringar och i en investeringstung fas kan skulderna öka snabbt. Därför är det viktigt att ha ett framåtblickande och relativt långt perspektiv. Dessutom tar en uppgång i marknadsräntorna olika lång tid på sig att få genomslag i resultaträkningen beroende på räntebindningsstrukturen i skuldportföljen.
Den genomsnittliga räntan inklusive derivat för kommunsektorn är för närvarande ca två procent. Om man jämför kommunsektorns genomsnittliga räntenivå med marknadsräntorna, som närmar sig fyra procent, kan man konstatera att det fortfarande är en bit kvar innan ränteökningen fullt ut fått genomslag i räntekostnader och resultat.
Även om ökningen sker från låga nivåer kan ökade räntekostnader få en reell effekt på den ekonomiska utvecklingen i den egna organisationen. I den mån räntekostnader inte kan kompenseras med ökade intäkter blir konsekvensen kostnadsbesparingar inom andra verksamhetsområden eller lägre resultat.
Hur det tar sig uttryck beror på den egna organisationens räntekänslighet och skuldförvaltningsstrategi. Koncerner med hög skuldsättning och svaga resultat får en större resultatpåverkan när räntorna stiger och en skuldportfölj med kort räntebindningstid medför att effekten av ökade marknadsräntor snabbt får genomslag i form av ökade räntekostnader.
Mot bakgrund av det är det viktigt att kommuner och regioner har ett bra grepp om sin räntekänslighet och upprättar en skuldförvaltningsstrategi som är väl anpassad till de egna förutsättningarna.
Hur arbetar ni med dessa frågor för att underlätta för kommuner och regioner?
– Vi på Kommuninvest arbetar ständigt med att både informera och rådge våra kunder och medlemmar, dels genom att erbjuda gedigen forskning och rapporter i ämnet, dels genom särskilda rådgivningsinsatser.
En kommun eller region styr vanligtvis sin skuldförvaltning genom att ange ramarna för skuldportföljen i en finanspolicy/-riktlinje. Vi håller nu på att uppdatera vårt material kring finanspolicy.
Målet är att erbjuda dels en mall för hur en finanspolicy kan utformas, dels en tillhörande hjälptext som ska kunna användas för kommuner och regioner i resonemang kring olika frågor rörande skuldförvaltning och finanspolicy. Förhoppningen är att vi i någorlunda närtid ska kunna erbjuda ett uppdaterat material.
