En större utredning på finansområdet, ”Sverige och bankunionen”, har varit ute på remiss. Det rör sig om en bred analys av förutsättningarna för ett eventuellt svenskt deltagande i den europeiska bankunionen.
Kommuninvest fokuserar, i sitt remissvar, på två huvudpunkter.
För det första hade utredningen med fördel kunnat blicka bortom affärsbankerna och rikta mer uppmärksamhet mot hela bredden av kreditinstitut. Trots att de är en central del av finansmarknaden tappas offentliga utvecklingskreditinstitut, och därmed stora delar av kreditgivningen till offentliga aktörer såsom kommuner och regioner, mer eller mindre bort i betänkandet.
Offentliga utvecklingskreditinstitut, varav Kommuninvest är ett, utgör en ny kategori i europeisk finanslagstiftning. Detta är kreditinstitut som etablerats på offentlig basis och har ett samhällsnyttigt syfte. Eftersom de normalt sett jobbar med större säkerhet och lägre risk än exempelvis affärsbankerna kan de regleras på ett mer proportionerligt vis. Villkoren för dessa aktörer behöver få en tydligare belysning i det fortsatta arbetet med frågeställningar kring bankunionen.
För det andra understryker Kommuninvest att kostnadsperspektivet behöver vara en röd tråd i resonemangen om för- och nackdelar med ett svenskt deltagande. Kommuninvests verksamhet, som opererar på mycket låga risknivåer, syftar till att finansiera kommunala och regionala välfärdsinvesteringar så tryggt och kostnadseffektivt som möjligt. Att ständigt ha fokus på kostnadssidan är en självklarhet.
Det finns mycket som talar för att ECB-tillsynen inom bankunionen, som generellt sett är mer intensiv än tillsynen i Sverige, skulle föra med sig ökade kostnader för banker och övriga kreditinstitut om Sverige anslöt sig till bankunionen. Särskilt känsliga kan sådana kostnadsökningar bli för lågriskupplägg som Kommuninvests. Även detta behöver vara högprioriterat i den fortsatta processen: att noga hålla koll på kostnaderna för samhällsnyttiga affärsmodeller som denna.
