Regeringen presenterade nu på förmiddagen en välfärdssatsning på 19,7 miljarder kr. Detta kommer att vara ett centralt spår i den kommande höstbudgeten. För 2021 innebär satsningen att regeringen tillför 10 miljarder kr i generella statsbidrag till kommuner och regioner, 5,7 miljarder kr till äldreomsorgen samt 4 miljarder för hantering av vårdskulden. Emelie Värja, forskningsansvarig på Kommuninvest, ger sin syn på initiativet.
Vad är det generella intrycket?
– Beskedet är senkommet. Kommunsektorn har under lång tid nu haft regeringens agerande som en osäkerhetsfaktor för 2021 och framåt. Samtidigt är det bra att regeringen ändå väljer att lansera detta som en tidig budgetnyhet. Nu vet kommuner och regioner vad de har för ekonomiska grundförutsättningar att arbeta med inför höstens budgetar.
Det är naturligtvis glädjande att regeringen valt att lyssna på alla de, bl a Välfärdsekonomerna, som argumenterat för att kommunsektorn i detta skede bör ges den uppbackning som krävs för att kunna undvika nedskärningar. Om kommunsektorn tvingades bromsa in skulle det bli skadligt för samhällsekonomin som helhet.
Vad innebär detta för 2021?
– Det innebär att 2021 ser ljusare ut än tidigare. Dessa tillskott kommer att göra betydande skillnad. När vi adderar de 10 miljarderna i generella statsbidrag till den prognos som vi förra veckan gjorde för 2021 ger detta en tydlig förbättring av resultatnivåerna. Totalt sett räknar vi med att såväl kommuner som regioner kommer att landa på ett resultat kring 2 procent av skatter och bidrag. Det är ingen stark resultatprognos. Men det nya läget bör ändå kunna bli hanterbart på de flesta håll.
Hur bör kommunsektorn tänka efter detta besked?
– Jag tror att det är viktigt att tänka långsiktigt. Det omedelbara måste naturligtvis hanteras. Viktiga delar av verksamheterna är fortsatt under hård belastning. Men det långsiktiga perspektivet bör även finnas med i bilden. Den demografiska utvecklingen, som kommer att tynga ekonomin framöver, finns fortfarande där. Vilka åtgärder kan man i nuläget vidta för att driva fram de effektiviseringar som på längre sikt måste till? Hur kan man utnyttja den dynamik som genom covid-19 etablerats kring digitaliseringen? Hur kan man använda de nya rutiner som skapats under pandemin till att skära ner på onödig administration? Hur kan man stärka kompetensförsörjningen – utifrån det ökade intresse för vård- och omsorgsyrkena som vuxit fram under de senaste månaderna? I allt detta finns det goda möjligheter att ta tillvara.
