När det pratas om investeringar, och särskilt bristen på investeringar inom ett särskilt område, är det naturligt att finansieringsfrågorna hamnar i fokus. Men det är inte bara pengarna som räknas. Även andra faktorer spelar en betydande roll för om angelägna eller helt nödvändiga investeringsprojekt blir av eller inte. Sofia Frändberg, finansrådgivare på Kommuninvest, konstaterar att det är viktigt att se helheten och att jobba brett med faktorerna i investeringsekvationen.
Finns det några verksamhetsområden där det investeras för lite inom kommunsektorn?
– Det ser väldigt olika ut i olika delar av landet. En faktor som påverkar mycket nu är den förändrade demografiska utvecklingen som medför omprioriteringar i investeringar. Men om man ändå ska försöka dra generella slutsatser går det att identifiera åtminstone ett par verksamhetsområden där investeringstakten på flera håll tenderat att vara låg.
Klimatanpassning är ett viktigt spår där kommunsektorn hittills inte riktigt kommit igång. Trots att detta borde vara ett område med hög aktivitet är investeringsnivåerna fortfarande försiktiga.
Det finns relativt omfattande underhålls- och reinvesteringsbehov hos de kommunala bostadsbolagen. Detsamma gäller för de kommunala/regionala fastighetsinnehaven. Ganska mycket av det som byggdes under de expansiva 60-, 70- och 80-talen behöver alltjämt rustas upp. Jag tror också att vi nu är i en fas där det blir allt viktigare att ha en uppdaterad fastighetsstrategi, inte minst med tanke på de demografiska utmaningarna när nästan två tredjedelar av landets kommuner minskar i befolkning.
Ett annat område som nu ligger högt upp på agendan är VA-systemen. Även i det fallet byggdes mycket av infrastrukturen under 60-, 70- och 80-talen. Det har varit ganska vanligt att den underhållits och uppgraderats i långsam takt. Även här ser det väldigt olika ut. En del kommuner har gjort väldigt stora investeringar under senare år, men för de allra flesta behövs nu ett investeringslyft. I sin senaste investeringsrapport, som publicerades i maj, beräknade Svenskt Vatten det årliga investeringsbehovet till 31 miljarder kronor. Idag investeras det omkring 21 miljarder kronor. Det ger en underinvestering per år på ca 10 miljarder kronor.¹
Vad beror svag investeringsutveckling på? Är det finansieringen som avgör?
– Finansieringen är naturligtvis en viktig del av ekvationen. Det behöver finnas ett budgetutrymme, en långsiktig plan och – om så krävs – goda lånemöjligheter. Men det är inte bara finansieringen som avgör. Flera andra faktorer finns också med i ekvationen. Ofta kan de ha stor betydelse för det långsiktiga utfallet.
En enkel figur, som vi tagit fram med fokus på VA-investeringarna, ger en översikt:
Kompetens, och kompetensbrist, är en faktor som framträtt allt tydligare på senare år. För att kunna driva den typ av komplexa investeringsprojekt som det rör sig om krävs ett kvalificerat kunnande. Snabba förändringar inom sådant som regelverk, hållbarhet och beredskap innebär också att kunnandet hela tiden måste vara uppdaterat. En sådan kompetens är något som vissa organisationer har svårt att säkra eller ta in. Särskilt i vissa delar av landet är situationen mycket utmanande.
Med nära koppling till kompetensfrågan är även kapacitet en viktig faktor. Man behöver ha tillräckligt med folk, och resurser i övrigt, för att kunna få de komplexa investeringsprojekten att fungera. I små kommuner är detta inte sällan ett problem. På vissa håll i landet har kapaciteten lösts genom att två eller flera kommuner skapat en gemensam organisation. Men där kapaciteten inte hanterats på ett tillfredsställande sätt kan detta gå ut över investeringstakten.
De grundläggande regulatoriska förutsättningarna kan ställa till det för investeringarna. På VA-området, exempelvis, innebär nuvarande regelverk att möjligheterna att fondera för framtida investeringar är begränsade och att över- eller underskott inte får balanseras på längre tid än tre år. Detta skapar en viss stelhet i planeringen av VA-investeringar.
Slutligen spelar de politiska prioriteringarna självfallet också in. Tittar man historiskt så har VA-investeringarna, till exempel, inte alltid haft det så lätt att ta sig upp till de högsta platserna på prioriteringslistan. Annat har fått gå före. I längden fungerar det inte och tenderar till att bli mycket kostsamt, både för ekonomin och miljön.
Vad tror du om utvecklingen framåt?
– Jag är i grunden optimistisk. Jag uppfattar att investeringsfrågorna diskuteras på ett bredare och mer aktivt sätt än tidigare. Sektorn är kreativ och duktig på att finna lösningar när läget är utmanande. Det finns många goda exempel på samverkan för att lösa kapacitet och kompetensbrist, det är viktigt att lära av varandra.
Det verkar riktas ett allt större fokus på såväl klimatanpassning som underhålls- och reinvesteringsbehov inom bostäder, fastigheter och infrastruktur. VA-frågorna tycks få mer uppmärksamhet. Åtminstone i det lite längre perspektivet skulle detta kunna få effekt för investeringsvolymerna. Kommuninvest finns ju här som samtalspartner kring investeringar och lån, inte minst avseende de hållbara låneprodukterna.
I sammanhanget har det vuxit fram en intressant debatt på det nationella planet om statens roll när det gäller grundläggande investeringar. Hur ska ansvaret fördelas vid stora investeringar i ex infrastruktur? Bör staten göra mer än i dagsläget? Skulle det, för att bana väg för större statliga investeringssatsningar, kunna bli aktuellt att ersätta överskottsmålet i det finanspolitiska ramverket med ett balans- eller ett underskottsmål? Jag vet inte var debatten kommer att landa. Men det är nyttig i sig att den förs och jag ser fram emot att följa den.
Jag upplever också att det börjat pratas mer om de olika faktorerna i investeringsekvationen. Det är inte bara pengarna som räknas. Kompetens, kapacitet, reglering och inte minst politisk prioritering är också viktiga faktorer.
¹ Svenskt Vatten: Investeringsbehov och framtida kostnader för kommunalt vatten och avlopp
