Sedan ett par år tillbaka har befolkningstillväxten börjat mattas av. Nu har pandemin gett ännu en impuls åt det hållet. Detta är det viktigt att ha god koll på – inte minst i kommunsektorn. Om tidigare befolkningsprognoser inte skulle hålla finns det ganska många planer som behöver göras om.
Den demografiska utvecklingen är en central faktor i kommunsektorns ekonomi.
Under det senaste decenniet ökade Sveriges befolkning med närmare en miljon invånare, vilket medfört att de flesta kommuner och regioner kunnat planera verksamheten i termer av expansion.
Vid en hög befolkningstillväxt är det naturligt att såväl offentlig konsumtion som offentliga investeringar ökar då fler invånare tar del av samhällets vitala funktioner. Infrastruktur behöver byggas ut och nya verksamhetsfastigheter i form av förskolor, skolor och äldreboenden behöver byggas.
Denna dynamik kan nu vara på väg att ändras. Sedan ett par år tillbaka har befolkningsprognoserna börjat revideras ner. Det innebär att befolkningsökningen framåt inte ser ut att bli lika stark som tidigare. Coronapandemin och dess efterverkningar håller av allt att döma – genom sin påverkan på såväl nettoimmigration som födelseöverskott – på att ge ännu en impuls åt det hållet. Hur stark och ihållande den impulsen blir är alltjämt en öppen fråga, men det går inte att utesluta att den får stor inverkan.
Prognosen för 2020 indikerade en ökning av Sveriges befolkning med närmare 88 000 personer. Nu när SCB publicerat färsk befolkningsstatistik ser vi att utfallet istället blev strax under 52 000 personer. Skillnaden mellan prognos och utfall blev alltså ungefär 36 000 personer, vilket motsvarar befolkningen i en genomsnittlig svensk kommun. Folkökningen under 2020 var den lägsta på 15 år. Vart utvecklingen tar vägen under 2021 är mycket svårt att säga. Men att det kan bli frågan om ytterligare nedrevidering av befolkningsprognoserna ligger nära till hands, givet pandemins fortsatta framfart.
I prognosen för 2020 fanns också en fortsatt stark urbaniseringstrend. Det var i kommungrupperna pendlingskommuner nära storstad, storstäder och större städer som befolkningen väntades öka mest. Om man ser till hur coronapandemin hittills har slagit över landet så är det storstäderna, och särskilt Stockholm, som har drabbats värst – delvis p g a att det är tjänstesektorn som backat mest. Pandemin har kallats för en ”storstadskris”. Hypotetiskt skulle man kunna tänka sig att detta, i kombination med det digitala distansarbetets definitiva genombrott, skulle kunna dämpa urbaniseringstrenden åtminstone under de närmaste åren. Nu när vi nu summerar utfallet för 2020 ser vi att det finns ett visst stöd för denna hypotes.
Av figur 1 framgår att alla kommungrupper hade lägre invandringsnetto och födelsenetto än vad som prognostiserats. När det gäller inrikes flyttningsnetto blir dock bilden tudelad. Storstäder, Större städer och Pendlingskommuner hade en lägre inrikes inflyttning än prognos. Övriga kommungrupper uppvisade en högre inrikes inflyttning än prognos. Det verkar alltså, även i praktiken, som om urbaniseringstrenden under pandemin har mattats av. Om detta bara är en tillfällig coronaeffekt återstår att se.
Figur 1: Förändringar befolkningsutveckling 2020 jämfört med prognos för 2020
Befolkningens storlek och sammansättning är viktiga utgångspunkter för såväl verksamhets- och investeringsplaner i kommunerna. Samtidigt behöver lägre befolkningstillväxt inte nödvändigtvis betyda minskade investeringsnivåer. Under senare tid har vi läst flertalet rapporter om renoveringsbehov i såväl statlig som kommunal infrastruktur och fastigheter (se bl a här och här). Lägre tryck på demografin – vilket kan medföra lägre tryck på nyinvesteringar – kan frigöra resurser för ökade underhållsinvesteringar. Att ta hand om och vårda de tillgångar som redan finns är effektivt ur ett hållbarhetsperspektiv, såväl ekonomiskt som miljömässigt.
För kommuner och regioner gäller det att noga följa med i hur befolkningsprognoserna förändras och löpande värdera om detta behöver leda till justeringar i den långsiktiga planeringen. För många kommuner kommer det att innebära att planera för att krympa snarare än att växa (detta är en intressant podd). Det är naturligtvis fullt möjligt att anpassa sig till nya förutsättningar, men sådana anpassningar blir smidigare ju tidigare de görs. Detta är viktigt både ur ett lokalförsörjningsperspektiv men också för att säkra upp en långsiktig hållbar ekonomi.
Emelie Värja
Forskningschef
emelie.varja@kommuninvest.se
