Det finns mycket som talar för att långsiktigheten i den kommunala ekonomistyrningen behöver öka. Kommuner och regioner skulle vinna på att ha en bättre översikt över de ekonomiska förutsättningarna bortom den relativt snäva budget- och planperioden om tre år. Det skulle ge större möjligheter att förbättra den ekonomiska planeringen för att möta utmaningar och möjligheter.
Den senaste veckan har regeringen levererat både en lagrådsremiss¹ på temat ekonomistyrning och en vårbudget². Tar man på sig de kommunala glasögonen så är båda dokumenten tyvärr ganska tunna när det gäller just långsiktigheten. Det korta perspektivet dominerar, med de nackdelar som det för med sig.
Vi börjar med att titta på lagrådsremissen så bygger den på utredningen ”En god kommunal hushållning”³. Det innehåll som faktiskt finns i remissen är lovande. Ett förslag som syftar till att ge kommuner och regioner bättre förutsättningar att möjliggöra buffertsparade för oförutsedda händelser är övergången från dagens resultatutjämningsreserv (RUR) till en resultatreserv (RER). I den mån denna förändring underlättar för kommunernas och regionernas planering är det ett välkommet förslag. Även förslaget om att budgeten ska innehålla en redogörelse för ekonomin i de kommunala koncernföretagen är positivt. En allt större del av kommunernas verksamhet har bolagiserats, och därför är det viktigt att inkludera företagen för att få en helhetsbild av kommunkoncernens ekonomiska situation.
Problemet är i stället att innehållet i lagrådsremissen är begränsat. Flera av de starka – och långsiktiga – inslagen i utredningen finns inte med. Utredningens förslag om en statlig garanti för kommuners och regioners ekonomi, exempelvis, är en utmärkt idé. Det skulle medföra att kommuner och regioner i mindre utsträckning skulle agera procykliskt. Garantin skulle på så sätt kunna hantera de stora svängningarna vid större konjunkturnedgångar medan kommuner och regioner genom användandet av RER själva kan hantera svängningarna under mer normala konjunkturcykler. Förslaget om en garantimodell behandlas inte i lagrådsremissen, men bereds vidare inom Regeringskansliet.
Om vi sedan tittar närmare även på vårbudgeten så kan vi börja med att konstatera att det ekonomiska läget i kommunsektorn är pressat. Det är ingen tvekan om att Sverige står inför, eller kanske till och med är i början av, en lågkonjunktur. Det vi däremot kan vara säkra på är att inflationen sätter stor press på samhällsekonomin. Hushållen pressas av stigande matpriser, höga elräkningar och ökande bolånekostnader. Den skuldtyngda fastighetssektorn påverkas också av stigande räntor, vikande konjunktur och försämrade värderingar. Även kommuner och regioner är hårt drabbade, framför allt till följd av kraftigt ökande pensionskostnader. Men även kostnader för inhyrda lokaler, räntekostnader och andra typer av kostnader drivs upp av inflationen. I förlängningen innebär en lågkonjunktur också försvagningar på arbetsmarknaden vilket påverkar antalet arbetade timmar och därmed skatteunderlaget. Med andra ord pressas kommuner och regioner både på kostnadssidan och intäktssidan och den kommunala köpkraften urholkas väsentligt.
I vanliga fall brukar en statsbudget i en svag konjunkturell situation medföra satsningar för att stötta ekonomin. I dagsläget befinner vi oss dock i det prekära läget att vi går in i lågkonjunkturen med alldeles för hög inflation, och därmed är statsbudgeten återhållsam i syfte att inte elda på inflationen.
Det är orimligt att tro att någon sektor kan få full täckning för sina kostnadsökningar. Flera sektorer är pressade, och det finns risker med en alltför expansiv finanspolitik. Samtidigt hade jag, liksom många andra ute i kommunsektorn, hoppats på tydligare besked inför framtiden. I presentationen av vårpropositionen lyftes det fram att regeringen satsade 12 mdkr på kommunsektorn inför 2023, varav 6 mdkr av dessa var generella statsbidrag. Det var naturligtvis ett välkommet tillskott, men det medförde egentligen endast att den nominella volymen generella statsbidrag hölls konstant i förhållande till 2022, vilket i reala termer innebär en urholkning. För 2024 väntas de generella statsbidragen öka tillfälligt med 4 mdkr för att sedan återgå till samma nivå som 2022 och 2023, om inget nytt beslut tas. Finansministern signalerade förvisso att det kan komma mer stöd till kommunerna i höstbudgeten inför 2024, men att de återkommer i frågan.
Hur kan då kommunsektorn hantera den uppkomna situationen? Det är naturligtvis svårt för en kommun eller region att planera för kommande år utefter att det kanske kommer mer pengar om det ekonomiska läget blir sämre. I stället behöver åtgärder vidtas för att hantera det ekonomiska läget med den information som finns tillgänglig idag. Jag tycker att Annika Wallenskog sammanfattade det hela bra i ekonomibloggen⁴. Där beskrivs att det inte är läge att hoppas på att situationen blåser över, utan det förs i stället fram ett antal konkreta förslag på hur kommuner och regioner, genom effektiviseringsåtgärder och besparingar, kan hantera situationen. Samtidigt skulle det vara olyckligt om kommuner och regioner drar allt för hårt i handbromsen för att parera för de höga kostnadsökningarna. Det skulle kunna få negativa effekter för såväl medborgare, medarbetare i välfärden och i slutänden vara negativt även för samhällsekonomin.
Med allt detta sagt ligger det naturligtvis ett ansvar även på kommunerna och regionerna att själva anta ett längre perspektiv i ekonomistyrningen. Det tioåriga programmet för god kommunal hushållning, som fanns med i utredningen, vann inte gillande i lagrådsremissen. Men det finns inga hinder för kommuner och regioner att själva förlänga tidshorisonten för sin ekonomiska planering. Förvisso är långsiktiga prognoser alltid är osäkra, och osäkerheten förstärks av sena och diskretionära beslut om statsbidrag. Men detta är inget starkt argument för att strunta i långsiktiga framskrivningar av relevanta nyckeltal. Genom denna typ av analyser kan man få en bra bild av hur högt resultat man behöver för att upprätthålla en god självfinansieringsgrad av investeringar, en rimlig skuldnivå och en stabil soliditetsutveckling. Sedan kan alltid förutsättningarna komma att ändras under vägen, men då har man i alla fall en bra utgångspunkt för analysen.
¹ https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/04/lagradsremiss-om-effektiv-ekonomistyrning-i-kommuner-och-regioner/
² https://www.regeringen.se/sveriges-regering/finansdepartementet/statens-budget/
³ https://regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2021/09/
⁴ https://skr.se/skr/tjanster/bloggarfranskr/ekonomibloggen/artiklar/intelageatthoppasattdetblaserover/
