Det är lätt att bli hemmablind. Att lyfta blicken och se sig omkring kräver att man tar resurser från arbetet här och nu. Belöningen kan dock vara att omvärlden erbjuder nya värdefulla perspektiv, idéer och uppslag, eller att man får en bekräftelse på att den egna verkligheten inte är så dålig trots allt.
Fokuset för bloggen Välfärdsekvationen är att följa det som händer och sker i och runt omkring svensk kommunsektorn. När vi i detta inlägg gör en global utblick, för att se hur det går för kommuner, regioner och delstater i andra delar av världen, så är det ett undantag. Förhoppningen är att berättelserna från Storbritannien, USA, Japan och Kina ska visa att utmaningar rörande sjunkande befolkningsunderlag, svårigheter att uppnå budgetbalans, brottslighet och integration finns på fler platser i världen. Kanske kan de även ge perspektiv på storleken på de utmaningar som svenska kommuner brottas med.
Storbritannien
Storbritannien har brottats med dåliga offentliga finanser under snart två decennier. Regeringen har skickat en del av notan, för att gå ordning på gapet mellan intäkter och kostnader till landets kommuner. Statsbidragen, som utgör kommunernas största intäktskällor, har skurits ned rejält, samtidigt som inflationen drivit upp den offentliga verksamhetens kostnader. Detta har skapat en ohållbar finansiell situation för många kommuner och i höstas skakades den brittiska kommunsektorn när Birmingham, landet näst största stad, meddelade att man inte längre kunde leva upp till sina åtaganden gentemot investerare och kreditgivare. Staden Nottingham följde efter några veckor senare och under 2024 förväntas vågen av kommunala inställda betalningar att fortsätta. Tidningen The Guardian har publicerat en informationsrik, om än starkt politiserad ledare, om hur Storbritanniens kommuner hamnat i denna prekära situation.
USA
Covid epidemin slog hårt mot ekonomi i kommuner och delstater. Inom ramen för The Inflation Reducation Act ökade den federal regeringen statsbidragen till lokala offentliga myndigheter kraftigt. Kombinationen av generösa statsbidrag och en starkt ekonomisk återhämtning förvandlades gick många kommuner och delstater med historiskt stora överskott. Tillfälliga pengar är dock bara tillfälliga, och nu blottas återigen de strukturella problem som fanns redan innan pandemin. Dessutom har nya utmaningar tillkommit.
I San Fransisco, världen kanske mest kända stad med färre än en miljon invånare, brottas med extremt höga vakanser i kontorsfastigheter när Silicon Valleys techgiganter drar ner på sina lokalytor på grund fortsatt fjärrarbete hos personalen. Öka vardagskriminalitet, öppet drogmissbruk och ökat antal hemlösa har fått människor att undvika stadens centrum, vilket har fått till följd att restauranger och butiker har tvingats stänga igen. Samtaget innebär detta kraftigt minskade skatteintäkter för staden som nu tvingas skära ned sina sociala program.
De senaste åren har miljontals migranter och asylsökande tagits sig över gränsen mellan Mexico och USA. De flesta tas om hand om i delstaterna längs med gränsen, men en vissa har sökt sig till och ibland transporterats till städer som New York, Denver och Chicago. New York har sedan augusti 2022 tagit emot över 160 000 asylsökande. Även för en stad av New Yorks storlek är detta både en humanitär och ekonomisk utmaning. Kostnaden beräknas enligt uppgifter i New York Times till över 10 miljarder dollar över tre år, pengar som måste tas från stadens ordinarie verksamhet.
Japan
1960 hade Japan den industrialiserade världens yngsta yrkesarbetande befolkning. Idag har man den äldsta och sedan ett antal år minskar landets befolkning med upp emot en miljon invånare per år. Prognosen säger att befolkningen kan komma att minska från dagens cirka 125 miljoner invånare till 88 miljoner om endast 40 år. En västerländsk besökare märker troligtvis inte av denna långsamma men ändå djupgående förändring av det japanska samhället. Storstäderna som Tokyo växer fortfarande och det är dit landet allt färre unga söker sig. Effekterna av en åldrande och minskande befolkning syns tydligast istället den japanska landsbygden. Hus som inte går att sälja, skolor som läggs ned på grund av för få barn och samhällen som består av enbart äldre är vanligt förekommande. Enligt vissa uppgifter riskerar upp emot hälften av landets 1 800 kommuner att försvinna inom en generation.
I ett land med ett av världens lägsta barnafödande, en ovilja att öppna upp landet för ökad arbetskraftsinvandring och fortsatt urbanisering är det svårt att se hur den dystra trenden utanför landets storstadsområden kan vända.
Kina
Mycket förenklat kan man säga att i i Kina sätter centralregeringen i Beijing ett tillväxtmål för det kommande året och sedan är det upp till landets regioner och kommuner att nå det uppsatta målet. Det enklaste sättet att nå målen har historiskt sett varit genom stora offentliga infrastrukturinvesteringar och privat bostadsbyggande. Resultatet av denna ekonomiska politik har varit minst sagt imponerande. Megastäder har vuxit upp på bara en generation och landets infrastruktur i form av till exempel vägar, broar, dammar och flygplatser beundras runt om i världen. Men det finns en baksida av denna politik. Provinser och kommuner har primärt finansierat sina investeringar genom lånade medel och genom leasing av land för byggandet av bostäder. Nu har skuldsättningen blivit oroande hög och på grund av svårigheterna på bostadsmarknaden, där utbudet på bostäder på många håll är betydligt större än den ekonomiska efterfrågan, minskar efterfrågan på land att bygga på. Det innebär att en del regioner och kommuner nu sitter i en prekär situation med höga skulder, infrastruktur med låg produktivitet och avkastning och sinande intäktsströmmar.
Utmaningarna för kommuner, regioner och delstater runt om i världen gör inte budgetarbetet lättare i en vanlig svensk kommun men ibland kan det vara skönt att bli påmind om att gräset inte alltid är grönare på andra sidan.
